Vilka är effekterna av amylas på matsmältningen?

Den grundläggande effekten av amylas på matsmältningen är nedbrytningen av bindningarna i stärkelse till den mindre disackariden, maltos, som ytterligare bryts ner i tunntarmen till glukos som kroppen kan ta upp. Utan amylas skulle mycket av de kolhydrater som människor konsumerar inte bearbetas och mängden energi som människor kan få skulle vara dramatiskt begränsad. Detta gör amylas till ett av de viktigaste matsmältningsenzymerna.

För att förstå vilken roll amylas spelar för matsmältningen är det först nödvändigt att förstå att stärkelse är glukospolymerer som är för stora för att lätt absorberas av kroppen. För att vara till nytta måste stärkelse, som är en kolhydrat, brytas ner i mindre delar – det vill säga enklare socker. Amylas gör detta i två delar av kroppen.

Effekten av amylas på matsmältningen börjar direkt i munnen. När en person tuggar mat frigör hans spottkörtlar amylas. Blandat tillräckligt genom maten av tänder och tunga, börjar amylaset att bryta ner stärkelsen till disackariden, maltos, som är två glukosmolekyler som är sammanfogade. Allt som finns i den tuggade matbiten, inklusive maltos och amylas, går ner i matstrupen till magsäcken.

Potentialen för vätenivån (pH) i magen är alldeles för sur för att tillåta amylas att fortsätta bryta ner bindningarna i stärkelse som fortfarande behöver brytas ner. Vid denna tidpunkt stannar amylas roll på matsmältningen. Magsyra i magen arbetar tillsammans med enzymer som amylas för att fortsätta matsmältningsprocessen, vilket gör maten till en vätska som lätt kan passera in i tunntarmen.

Mycket av den stärkelse människor äter bryts inte helt ned av saliv amylas eller magsyra – maten stannar inte i munnen tillräckligt länge för att alla bindningar ska brytas, och magsyra är bättre på att rikta in sig på proteiner istället för kolhydrater. Därefter utsöndrar bukspottkörteln också amylas, som går in i tunntarmen. Där riktar sig bukspottkörtelamylas mot eventuell kvarvarande stärkelse och bildar mer maltos.

När bukspottkörtelamylas bryter ner så mycket stärkelse som möjligt till maltos är effekten av amylas på matsmältningen fullständig. Maltos absorberas fortfarande inte så lätt, så ett annat enzym som produceras i tunntarmen, maltas, avslutar nedbrytningen av bindningarna i disackariderna. Resultatet är glukos, som villi i tunntarmen kan ta upp. Kroppen använder glukos som sin primära energikälla.