AIDC står för Automatic Identification and Data Capture. Det är en av de vanligaste teknikerna på planeten. Det är faktiskt så utbrett att du inte ens inser att du använder det ett halvdussin gånger om dagen.
Specifikt är AIDC insamling av data till en enhet för identifierings- och valideringsändamål utan användning av ett tangentbord. Exempel på denna typ av funktionalitet finns överallt. Varje gång du sveper ditt kreditkort tillåter du svepenheten att utföra AIDC på ditt kort. Kom ihåg att nästa gång du använder ditt kreditkort för att köpa bensin, mat, kaffe eller något annat av en stor handfull saker som kan köpas med kredit nuförtiden. Dessa kort har magnetremsor som innehåller användarinformation som kan nås via svep.
På tal om mat och kaffe, en teknik som är på modet nuförtiden är smartkortet. Detta kort kan ”laddas” med en viss summa pengar. Varje gång du sveper kortet drar swipe-enhetens dator från ditt korts saldo beloppet som ska betalas för transaktionen. När ditt saldo når 0 är det dags att ”ladda om”. Kaffebutiker, livsmedelsbutiker och andra typer av butikskläder erbjuder denna typ av smartkort till sina kunder.
AIDC är inte bara för kreditkort eller smartkort som har magnetremsor heller. Många företag utfärdar namnskyltar eller ID-kort som innehåller magnetremsor som gör att de anställda kan gå in i eller ut ur byggnadens säkerhetssystem. Informationen som finns på sådana ID-kort är vanligtvis bara namnet på den anställde, men den kan också innehålla mer personlig information.
Du kanske också har ett kort som är specifikt för en plats där du handlar. Många livsmedelsbutiker och bokhandlar har sina egna kort, som ger bärarna relaterade rabatter bara för att de är ”medlemmar”. Liksom medarbetar-ID-kort använder dessa kort AIDC för att identifiera användaren och beräkna lämplig ”medlemsrabatt” för utvalda varor.
Ett annat exempel på AIDC är streckkoder. De flesta livsmedel kommer nuförtiden med klistermärken. Dessa klistermärken har UPC-koder, streckkoder eller båda. En skanner vid matbutikens kassadisk får åtkomst till informationen som finns lagrad på streckkoden för varje matvara och bearbetar sedan den informationen för att fastställa ett pris.
Om mataffären har gjort sin läxa, så kommer varje streckkodsskanning att resultera i ett motsvarande pris. Det används inte bara i livsmedelsbutiker heller. De flesta återförsäljare sätter numera streckkodsetiketter på sitt lager och använder streckkodsläsare för att ringa upp priserna i kassan.
Ett exempel på AIDC som är på modet i vissa kretsar nuförtiden är RFID-taggen. RFID, eller Radio Frequency Identification, taggar är nästa generation streckkoder. Snarare än en statisk streckkodssignal innehåller dock en RFID-tagg en radiofrekvens som kan, precis som en streckkod, läsas med en speciell typ av läsare. RFID-taggar blir mer och mer vanliga i det moderna samhället. Ett särskilt lägligt exempel är ett kinesiskt företag som använder taggarna för att spåra kycklingar och andra fåglar som är utsatta för fågelinfluensa. En specifik debatt har uppstått om att använda taggarna för att identifiera personer genom AIDC.