Hur vet jag om mitt barn behöver terapi?

Barn som vuxna kan behöva terapi av olika anledningar. Föräldrar kan känna sig förbryllade över hur man säger när ett barn kan ha nytta av terapi. Även om det skulle vara nästan omöjligt att lista alla orsaker till varför ett barn kan behöva terapi, finns det några ”tecken” eller situationer där en förälder kanske vill hitta en bra terapeut för ett eller flera barn.

Det finns många situationer som kan hjälpas av terapi. Betydande livshändelser som att förlora en förälder, gå igenom en skilsmässa, flytta till ett nytt område eller uppleva trauma kan alla vara tecken på att terapi kan vara till hjälp. Ett barn som lider av en allvarlig sjukdom, eller som har en vårdare eller nära vän som lider av en allvarlig sjukdom är alla goda skäl för terapeutiskt stöd.

Ofta bör sådan terapi börja med en individuell terapeut och en som är specialiserad på de problem som barnet stöter på. Äldre barn kan också dra nytta av gruppterapi som fokuserar på frågor som sexuella övergrepp, hantering av skilsmässa eller sorgrådgivning. Det finns även grupper för barn som har medicinska tillstånd, även om dessa kan vara svåra att hitta om man inte bor i ett ganska välbefolkat område. En personlig terapeut eller ett stort sjukhus är ofta den bästa resursen för att hitta dessa typer av grupper.

I andra fall kan ett barn visa tecken som berör föräldrar. Dessa tecken kan skilja sig mycket beroende på barnet. Här är några vanliga orsaker till oro:
Man noterar eller upptäcker drog- eller alkoholmissbruk av barnet.
Barnet uppvisar ett beteende som är olämpligt för hans/hennes ålder, såsom raserianfall som uppstår ofta hos en 10-åring.
Barnet har ihållande svårigheter i skolan, eller börjar plötsligt uppleva svårigheter i skolan.
Ett utåtriktat barn blir blygt och tillbakadraget.
Ett blygt och tillbakadraget barn verkar oförmöget att klara skolans sociala utmaningar.
Barnet blir mobbad i skolan eller mobbar mot andra.
Barnet verkar argt hela tiden.
Barnet verkar oroligt hela tiden eller får panikattacker.
Barnet verkar deprimerat för det mesta.
Barnet har problem med att äta eller sova på en konsekvent basis.
Barnet är ständigt trotsigt i hemmet eller skolan.

Det finns många anledningar utöver dessa till varför en förälder kan överväga terapi för ett barn. Man tittar på barn som vägrar gå i skolan eller som har extremt svårt att lämna föräldrarna under någon tidsperiod. Andra gånger berättar barn för oss att de behöver terapi genom sina egna självuttalanden. Barn med låg självkänsla kan ofta uttrycka sina känslor av otillräcklighet. Alternativt kan de agera fräcka och övermodiga och tyckas vara lite känsliga för andras känslor.

Ofta är den bästa resursen för barn i skolåldern att uppsöka en skolkurator eller psykolog och be om remisser till terapeuter. Kyrkogrupper, försäkringsbolag, barnläkare och föräldrar du litar på kan också leda dig till bra terapeuter. När man presenterar konceptet med terapi för barn bör man förbli positiv och positiv. Barnet ska inte känna att det är något ”fel” med dem, eller att de behöver ”fixas” av en ”krympa”. Istället kan föräldrar prata med sina barn om hur vi alla behöver lite extra hjälp ibland för att hantera saker som är utmanande.

Det är ofta så att ett barn som behöver terapi har en vårdare eller förälder som också behöver terapi. Att ta hand om ett barn i behov av terapi kan vara en påfrestning, och föräldrar kan känna sig skyldiga över att ”förorsaka” ett barn att behöva terapi. Barn kan uppfatta en förälders känsla av skuld eller frustration. Dessutom, om problemet som kräver terapi är situationsbetingat, som att hantera ett dödsfall, en sjukdom eller en skilsmässa, kan föräldrar modellera för sina barn genom att träffa sina egna terapeuter för att hjälpa dem genom svåra ställen. Barnet kan då se att terapi är en normal sak att göra, och kommer förhoppningsvis inte att känna sig skyldig eller malplacerad eftersom de träffar en terapeut också.