Beroende på var en person befinner sig kan han eller hon ha rätt till en eller flera statliga förmåner. Statliga förmåner är statliga program som har till syfte att ge direkt ekonomiskt bistånd till medborgarna. Det finns många olika sätt att tillhandahålla sådana förmåner och vissa regeringar kommer att ge sina medborgare mer än andra. Några vanliga exempel på statliga förmåner är direkt ekonomiskt stöd, pensioner, arbetslöshet och social trygghet.
När människor tänker på statliga förmåner är det första man ofta tänker på direkt ekonomiskt stöd – allmänt känt som statlig välfärd. Vanligtvis om en regering erbjuder sådant stöd finns det en fastställd maximiinkomst: en sökande till välfärdsförmånerna kommer att berättiga till stöd så länge han eller hon tjänar mindre än inkomsttaket. Skulle en person som lagligen uppbär socialbidrag i efterhand ta ett annat arbete som ökar inkomsten utöver den angivna gränsen, kommer han eller hon inte längre att vara berättigad till statlig bistånd.
Pensioner är statliga förmåner som ofta beviljas arbetstagare som pensionsinkomst efter en karriär som arbetat för staten. Beviljandet av pension är i allmänhet knutet till en minimilängd av arbetstid i statlig tjänst samt att uppnå en minimiålder före pensionering. Pensionsnivåer sätts vanligtvis till en viss procent av mottagarens tidigare lön och beviljas så länge den personen är i livet. Dessutom tillhandahåller vissa regeringar ett mått av stöd till mottagarens make efter mottagarens död.
Statliga anställningsförmåner kallas vanligtvis för arbetslöshetsförsäkring. Även om reglerna varierar från jurisdiktion till jurisdiktion, betalas dessa statliga förmåner i allmänhet ut till alla som förlorar ett jobb utan eget fel. Mottagaren betalas vanligtvis varje vecka eller varannan vecka med ett belopp som vanligtvis bestäms av den ränta han eller hon tjänade innan han förlorade jobbet.
Social trygghet är en form av statliga förmåner som är utformade för att ge medborgarna pensionsinkomst. Ett socialförsäkringsprogram innebär vanligtvis att man tar ut ett litet belopp från varje persons inkomst i form av en socialförsäkringsskatt som ska betalas ut till varje person när man når pensionsåldern – enligt bedömningen av det statliga organet som administrerar programmet. Det belopp som regelbundet ska betalas ut till den individ som får sociala förmåner beror på det belopp han eller hon betalat in till systemet under hela sin livstid samt den ålder vid vilken individen går i pension.