Trikotillomani hos barn är en psykisk störning som gör att ett barn tvångsmässigt drar ut sitt hår. Den drabbade kan dra i hårbotten, ögonfransar och ögonbryn till märkbart håravfall. Störningen uppstår hos barn som ett resultat av ångest, en reaktion på stress, en bildad vana eller för att lugna sig själv. Trikotillomani hos barn är ett upprörande beteende för den drabbades föräldrar men leder inte till långvariga fysiska skador på barnet.
Hårdragning hos barn börjar ofta mellan födselåldern och 2 år. Spädbarnet kan rycka i håret när det ammar, suger napp eller när det somnar som ett sätt att lugna sig själv. Spädbarnet tycker att upprepningen av handlingen är avslappnande.
När vanan väl är etablerad i spädbarnsåldern fortsätter den in i barndomen. Barnet börjar bedöma om handlingen upprör föräldern. Om barnet ser att hårdragning frustrerar föräldern, kommer barnet att fortsätta att göra det under ett ilsket utbrott eller utbrott. Draget kan bli mer våldsamt när barnet lär sig att utföra handlingen som en handling av frustration.
Trikotillomani hos barn fortsätter ofta in i skolåldern. Barnet kommer att dra i håret som en vana eller så kan det bara hända under perioder av ångest. Barn i skolåldern som lider av bristande kommunikationsförmåga tenderar att i hemlighet dra ögonfransar eller ögonbryn i frustration.
När trikotillomani fortsätter efter 12 års ålder visar symtomen ofta likheter med tvångssyndrom (OCD). Båda störningarna kan uppstå samtidigt. Trikotillomani som kvarstår in i tonåren har ofta sina rötter i barnets behov av att göra uppror.
Att modifiera och behandla trikotillomani tidigt i ett barns liv är ofta lättare än att göra det senare i livet. Att ersätta ett täcke eller gosedjur för det lilla barnet eller spädbarnet att smeka istället för hans hår kan hjälpa till att motverka hårdragning. En kort frisyr eller en hatt är också ett sätt att motverka hårdragning tidigt i livet.
Trikotillomani hos barn i tidig skolålder eller senare kommer att kräva kommunikation och terapi för att hantera. Beteendemodifierande terapi och administrering av receptbelagda läkemedel kan krävas. Att lära barnet bättre sätt att hantera stress och reglera känslor kan hjälpa till att lindra problemet.
Att ignorera tillståndet och hoppas att barnet så småningom kommer att växa ur det fungerar sällan när barnet väl når skolåldern. Störningen blir en källa till skam för barnet. När sjukdomen eskalerar kan de kala fläckarna bli märkbara för barnets skolkamrater eller andra, vilket kan plåga barnet ytterligare. Snabb utvärdering och behandling krävs för att minimera de långsiktiga känslomässiga och fysiologiska följderna av den psykiska störningen.
Trikotillomani hos barn kan skrämma föräldrar. En känslomässig kil kan utvecklas mellan föräldrarna och barnet. Professionell mentalvårdsrådgivning kan hjälpa familjen att framgångsrikt övervinna sjukdomen.