Bruttonationalinkomsten (BNI) och bruttonationalprodukten (BNP) är båda mått på ett lands ekonomiska produktion och välstånd, även om de har sina skillnader. Den största skillnaden mellan BNI och BNP är deras mätning och komponenter. Till exempel består BNI och BNP båda av det totala marknadsvärdet av alla varor och tjänster som produceras i ett visst land under en given period. Till skillnad från BNP går dock BNI ett steg längre för att inkludera nettoinkomsten från andra nationer. Denna nettoinkomst erhålls genom att subtrahera vinster och inkomster intjänade utomlands, av lokalt ägda företag, från liknande vinster och inkomster som går utomlands från utlandsägda företag.
Komponenterna i BNP är summan av hushållens slutliga konsumtion, företagsinvesteringar, offentliga utgifter och import minus export för ett visst land. BNI består av samma komponenter som BNP förutom andra, såsom räntor och utdelningar från främmande länder. Dessutom dras vinster intjänade av utländska företag från en nations BNI. Således kan BNI- och BNP-värden vara mycket olika för ett visst land. I många fall tenderar de dock att ligga nära i värde på grund av en balanserande effekt av in- och utflöden av inkomster.
Ett sätt att se på skillnaden mellan BNI och BNP är att mätningen av BNI baseras på ägande, medan BNP baseras på plats. Till exempel, om ett USA-ägt företag har verksamhet i Japan, kommer dess vinster från detta land inte att räknas mot USA:s BNP utan mot BNI. Omvänt kommer det amerikanska företagets varor och tjänster som produceras i Japan att räknas in i Japans BNP. Det vill säga, det USA-ägda företaget har verksamhet i Japan, så dess ekonomiska produktion som produceras inom Japans gränser bidrar till landets BNP. Å andra sidan får företagets ägare räntor och utdelningar från företagets verksamhet i Japan, som räknas in i USA:s BNI.
BNP och BNI används båda för att rangordna och jämföra länders levnadsstandard och prestation. Eftersom sätten att mäta BNI och BNP är olika, skapar detta för vissa länder en stor diskrepans i rangordningen. Till exempel har vissa länder många utländska företag inom sina gränser, och de har inte så många lokalt ägda företag utomlands för att kompensera för detta. I dessa länder kan utflödet av inkomster vara betydligt större än motsvarande inflöde. Därför skulle deras rangordning i termer av BNI och BNP följaktligen vara annorlunda.