Grundläggande teologi är studiet av försvaret av den kristna religionen, särskilt när det gäller den katolska kyrkans doktriner. Det är nära besläktat med apologetik, men termen ”grundläggande teologi” används nästan uteslutande av katoliker, medan apologetik hänvisar till försvaret av alla trossystem. Det bör inte heller förväxlas med fundamentalistisk teologi, som är trossystem för alla fundamentalistiska religiösa grupper. Det finns tre primära mål för fundamental teologi: att visa giltigheten av teistisk tro, att visa sanningen i den kristna religionen i allmänhet och att visa att den katolska kyrkan är den specifika källan till uppenbarelse.
Att demonstrera giltigheten av teistisk tro går längre än att försöka bevisa existensen av någon sorts gudom. Teistisk tro, i denna mening, är tron inte bara att Gud finns, utan också att Gud förblir involverad i mänskliga angelägenheter eller i universums fortsättning. Grundläggande teologer kan försvara teismen utifrån ett antal filosofiska eller metafysiska argument, som att förekomsten av ordning i universum kräver tron på någon varelse för att ordna den. De kan också innehålla argument om den mänskliga själens natur och det moraliska ansvaret gentemot Gud.
Ett annat mål med fundamental teologi är att visa att något av det gudomligas natur kan bli känt genom uppenbarelse, särskilt i uppenbarelserna av den kristna religionen. Dessa argument kretsar vanligtvis kring att försvara Bibelns historicitet och inspiration. En apologet kan hävda att Kristi ankomst uppfyllde olika profetior i Gamla testamentet hundratals år tidigare, eller att händelser i Gamla testamentet, såsom berättelsen om syndafloden, har arkeologiska bevis som stöder dem. Vissa argument kan framföras angående den mosaiska lagens moraliska överlägsenhet över andra samtida moraliska koder. Många teologer har också föreslagit historiska bevis angående Kristi uppståndelse.
Grundläggande teologi försöker också bevisa att den katolska kyrkan, snarare än någon annan person eller institution, är den ultimata källan till uppenbarelse. Katoliker hävdar att kristendomen var avsedd att vara en social struktur snarare än bara ett individuellt sätt att leva, och att den katolska kyrkan har auktoriteten att fortsätta tala på Guds vägnar. Detta påstående, enligt katoliker, har sin grund både i Skriften och i den tidiga kyrkohistorien. Katoliker spårar påvedömets historia tillbaka till St Peter, som de säger fick sin auktoritet som kyrkans överhuvud av Kristus själv.