Fair Housing Act är ett stycke lagstiftning som antogs i USA 1968 och bygger på den tidigare Civil Rights Act från 1964. Fair Housing Act var huvuddelen av Civil Rights Act från 1968, och du kan höra Fair Housing Act kallas Civil Rights Act från 1968 på grund av detta. Denna lag har utformats för att beskriva vilka typer av bostadsfördomar som är olagliga, och för att fastställa tydliga straff för brott mot lagen. Den har uppdaterats flera gånger sedan 1968 för att skydda ytterligare grupper enligt lagen.
Enligt Fair Housing Act kan människor inte diskrimineras på grund av deras nationella ursprung, trosbekännelse, ras, kön, familjestatus eller funktionshinder. Fair Housing Act omfattar hyresvärdar, fastighetsmäklare och långivare, och tar upp de många aspekterna av bostäder i USA. Om någon misstänks för en överträdelse eller anmäls till Department of Housing and Urban Development, kan justitiedepartementet välja att väcka åtal.
Det finns ett antal sätt som Fair Housing Act fungerar på. I den mest grundläggande meningen kan människor inte nekas en hyres- eller försäljningsbostad på grundval av kategorierna ovan, även om hyresvärdar kan diskriminera på grund av ekonomiska medel, förmåga att vårda fastigheten och referenser. Fair Housing Act omfattar för närvarande inte heller diskriminering på grund av sexuell eller könsmässig läggning. Diskriminering kan ske i form av annonser med formuleringar som ”inga judar” och uttalanden som ”Jag kommer inte att hyra ut till en barnfamilj” under en fastighetsvisning. Det kan också inkludera metoder som redlining och restriktiva förbund.
Ett av problemen med Fair Housing Act är att diskriminering ofta är subtil, särskilt som den har blivit allt mindre socialt acceptabel. Få hyresvärdar är dumma nog att ange att de vägrar att hyra ut till latinamerikaner i en annons, till exempel, men hyresvärdar är fria att neka en uthyrning utan förklaring, och en rasistisk hyresvärd kommer att göra just det. Ofta är offer för diskriminering totalt omedvetna om diskrimineringen, och därför blir den orapporterad. Justitiedepartementet använder ett team för testning av bostäder för att leta efter fall av sådan diskriminering, och skickar ut personer som agerar som hyresgäster eller intresserade bostadsköpare.
Fair Housing Act tar också upp tvång och hot mot hyresgäster och bostadsköpare. Om till exempel en hyresvärd sexuellt trakasserar en hyresgäst och hävdar att han kommer att vräka hyresgästen om trakasserierna anmäls är detta olagligt enligt lagen om rättvist boende.
Det skulle ankomma både hyresgäster och hyresvärdar att vara medvetna om villkoren i lagen om rättvisa bostäder. Särskilt hyresvärdar måste vara mycket försiktiga med vad de säger och hur de formulerar sina hyresavtal. Många hyresvärdar gillar att använda boilerplate former just av denna anledning. Hyresgäster bör läsa Fair Housing Act och ta kontakt med organisationer som förespråkar rättvist boende för att säkerställa att de behandlas rättvist.