Astronomiska kikare är instrument som används för att se astronomiska särdrag på natthimlen, såsom månen, Vintergatan och planeterna. Astronomiska kikare är billigare och ofta enklare att använda än många teleskop, eftersom människor kan titta genom kikaren med båda ögonen. Som ett resultat är de vanligtvis bra introduktionsinstrument för personer som är intresserade av astronomi. Även om de flesta kikare ser likadana ut finns det tydliga skillnader mellan märken och modeller. När man väljer mellan typer är förstoringen av den astronomiska kikaren ganska viktig, liksom den objektiva kraften och utgångspupillstorleken.
Alla astronomiska kikare har specifika siffror som anger förstoringen och objektivets styrka. Dessa siffror för astronomiska kikare är vanligtvis 7×50 eller 10×50. Den första siffran är förstoringsnumret. Till exempel, för en 10×50 kikare är objekten på himlen tio gånger större än de skulle vara om de sågs utan kikare.
Den andra siffran som anges på de flesta astronomiska kikare är objektivets diameter i millimeter. Detta är diametern på de stora linserna som syns på framsidan av kikaren. Till exempel, i en 7×50 kikare skulle objektivets diameter vara 50 mm. Även om objektivdiametern för vissa kikare är ganska stor, tycker många astronomer att de större storlekarna gör kikaren besvärlig och tung. I allmänhet gillar stjärnskådare att använda kikare eftersom de är lätta och inte fastspända på ett stativ. När storleken ökar ökar också behovet av att använda ett stativ.
En annan egenskap hos astronomiska kikare är utgångspupillnumret. I grund och botten bör utgångspupillen inte vara större än pupillerna i stjärnskådarens ögon. Om det är större än stjärnskådarens pupiller används det extra ljuset helt enkelt inte av ögat. I allmänhet har personer i trettioårsåldern en pupillstorlek på natten på cirka 7 mm. När stjärnskådarna blir 40 år sjunker deras pupillstorlek till 6 mm. Pupillstorleken fortsätter sedan att sjunka med ungefär en millimeter vart tionde år.
För att bestämma utgångspupillstorleken i millimeter, dividera objektivets diameter med förstoringen. Så utgångspupillstorleken för en 10×50 kikare skulle vara 5 mm. Vanligtvis gäller att ju större förstoringsnumret är, desto mindre blir utgångspupillen. Ju mindre utgångspupillen är, desto mindre ljus slösas bort. Så det är ingen mening att betala för en större utgångspupillstorlek när den inte kommer att användas av stjärnskådaren.