Bruttonationalprodukten (BNP) är den mest använda indikatorn på ett lands ekonomiska tillväxt, men det finns ett antal problem med hur BNP beräknas som man måste ha i åtanke. Ett av de primära problemen med BNP är att den mäter varor och tjänster som säljs via marknader men inte tar hänsyn till något som produceras men inte säljs. Detta värde tar inte heller hänsyn till ett lands underjordiska ekonomi av skattesmitare och kriminella företag. Viktigast av allt, BNP utger sig för att bestämma ett lands tillväxt och levnadsstandard, men det gör detta bara ur ett materiellt perspektiv och tar inte hänsyn till den faktiska sociala välfärden.
Ett land är bekymrat över sin ekonomiska tillväxttakt eftersom det förutsäger förmågan dess folk att producera och konsumera varor och tjänster i framtiden. Konsumtion, eller efterfrågan på varor och tjänster, driver i sin tur på att skapa jobb, vilket i sin tur driver landets levnadsstandard. Den ekonomiska tillväxttakten mäts genom att spåra BNP, eller det totala värdet av de varor och tjänster som produceras. Detta antal beräknas av regeringen baserat på försäljningen av varor och tjänster på marknaden, vilket kan fastställas genom att titta på statliga transaktioner som försäljning och inkomstskatter.
Ett av problemen med BNP är att den bara tar hänsyn till de varor och tjänster en ekonomi producerar och säljer på en legitim marknadsplats. Detta är bara en del av den totala ekonomiska aktiviteten som äger rum i ett land. I områden där byteshandel fortfarande används är BNP särskilt olämplig som ekonomisk indikator. Värdet av ekonomisk produktion som inte byts ut i traditionell mening förblir också oräknat, till exempel arbetet som utförs av en hemmamamma.
Problem med BNP uppstår också när man tänker på att det finns en del av ett lands ekonomi som inte flyter genom legitima statliga kanaler. Denna ”underjordiska” ekonomi kan vara betydande. Om detta var en sann opartisk indikator skulle all produktion värderas, oavsett transaktionens laglighet. BNP ignorerar personen som jobbar ur bokföringen, de illegala invandrarna som arbetar utan att betala skatt, bolagsskatten och de kriminella hjärnorna lika.
Ett av de viktigaste problemen med BNP är kanske dess ramparadigm. Detta värde används för att indikera ett lands levnadsstandard, eller hur välmående dess medborgare har det jämfört med andra medborgare i andra länder. Indikatorn använder uteslutande marknadsförsäljning för att nå sin slutsats, som dock mestadels drivs av ett vinstsyfte. Som en indikator mäter BNP egentligen bara hur bra ett land har det materialistiskt och hur kapabel befolkningen är att göra inköp. Den mäter inte riktigt ökningen av den sociala välfärden, vilket är ett mångfacetterat tillvägagångssätt för en analys av levnadsstandarden.