Även om det exakta ursprunget till första april är långt ifrån säkert, tyder de flesta historiska bevis på att denna tradition av busspel och praktiska skämt går tillbaka till kung Karl IX av Frankrikes regeringstid. I 25-talets Frankrike hade nyårsdagen traditionellt sett firats den 1 mars, i århundraden förknippad med vårens ankomst. Över hela landet ägde fester, fester och utbyte av gåvor rum under hela veckan, som avslutades den XNUMX april.
Men 1564 proklamerade kung Charles att nyårsdagen skulle flyttas till 1 januari, i ett försök att få sitt land i linje med den mer exakta gregorianska kalendern. Många fransmän vägrade dock att lyssna på kungens nya reform och valde att ignorera regeringens ansträngningar att modernisera kalendern. Dessa konservativa traditionalister fortsatte att fira den gamla nyårsdagen den 25 mars, som de alltid har gjort, och fortsatte med sina fester och gåvor under hela följande vecka som tidigare.
De som omfamnade kungens ansträngningar att modernisera kalendern fann traditionalisternas vägran att ändra sitt sätt löjligt. I ett försök att förödmjuka och genera dessa envisa medborgare, skulle många människor hitta på falska inbjudningar till icke-existerande fester och evenemang, och tillverka alla möjliga tricks för att lura de oförsiktiga gamlingarna. Istället för seriösa, välmenande gåvor skickade dessa skojare ofta dumma gag-gåvor som ett sätt att håna den tidigare praxisen.
Som en nick mot solens förskjutning från det astrologiska tecknet Fiskarna kallades målen för dessa aprilskämt ”aprilfisk”. Så populär blev hela aprilskämt-traditionen i Frankrike, att i århundraden, därefter, fick varje person som var inblandad i en betydande händelse den första dagen i april namnet ”aprilfisk”. Noterbart var att även Napoleon I inte var undantagen från denna typ av förlöjligande. Efter att ha gift sig med sin andra fru, Marie-Louise, den 1 april, kallade många fransmän honom i hemlighet som ”aprilfisk”.
Med tiden korsade aprilskämttraditionen Engelska kanalen och firades även av britterna. När engelsmän bosatte sig i den nya världen tog de med sig sin kärlek till första april, och den 1 april njuts än i dag runt om i världen som ett tillfälle att dra praktiska skämt och bedriva bluff mot godtrogna och intet ont anande. Traditionellt sett är det tänkt att aprilskämt ska vara slut vid middagstid, men i många länder fortsätter skenorna till solnedgången.