Ett inkrementellt kostnadseffektivitetsförhållande är ett ekonomiskt mått som används för att studera affärsalternativ som har både separata kostnader och separata utfall. Att göra detta kräver att man tar skillnaden mellan de två kostnaderna och dividerar den med skillnaden i de två utfallen, för att därigenom visa hur mycket ett alternativ kommer att kosta för att åstadkomma en skillnadsenhet i det slutliga resultatet. Det vanligaste är att ett inkrementellt kostnadseffektivitetsförhållande, eller ICER, används för att välja mellan alternativa behandlingar inom det medicinska området. Även om det är svårt att mäta resultatet av medicinska procedurer i termer av påtagliga resultat att koppla in i ekvationen, har medicinska ekonomiska yrkesutövare metoder för att bestämma ICER med en viss grad av noggrannhet.
Att göra val mellan alternativ är en stor del av näringslivet. Sådana val blir ännu svårare inom läkarkåren, med individers hälsa på spel. Naturligtvis är kostnadsöverväganden förvisso fortfarande en faktor i den medicinska industrin också, eftersom vårdgivare måste göra vinster för att fortsätta i verksamheten. Av dessa skäl använder många yrkesverksamma som hanterar ekonomiska funktioner för sjukhus och andra vårdgivare ett verktyg som kallas ett inkrementellt kostnadseffektivitetsförhållande för att balansera dessa faktorer.
Som ett exempel på hur ett inkrementellt kostnadseffektivitetsförhållande kan fungera, föreställ dig att en behandling kostar 100 USD (USD) och är garanterad att bota en patient från någon sjukdom i fyra år. En annan behandling kostar $40 USD men kommer bara att bota patienten i ett år. Kostnadsskillnaden på $60 USD divideras med outputskillnaden på tre för att ge totalt $20 USD, vilket är det belopp som den dyrare teknologin behöver för att åstadkomma en förändringsenhet.
Om man jämför de två siffrorna ovan verkar det som att behandlingen på 100 USD är mer fördelaktig eftersom den förlänger botemedlet avsevärt. Den inneboende svårigheten med det inkrementella kostnadseffektivitetsförhållandet inom läkarkåren är att resultaten vanligtvis inte kan mätas med säkerhet. Detta innebär att medicinska ekonomer måste komma på vägar kring detta problem.
Att utföra ett inkrementellt kostnadseffektivitetsförhållande är enkelt om resultaten mellan två alternativ, när de testas i försök, är likartade men deras kostnader är olika. Det skulle då helt enkelt handla om att välja det billigare alternativet. När resultaten visar sig vara annorlunda använder läkare mätningar som kvalitetsjusterade levnadsår för att koppla in som nämnare i ICER-ekvationen.