Animation är processen att rendera bilder i snabb följd för att ge ett intryck av kontinuerlig rörelse. I 3D-animering är bilderna som används tredimensionella. De kan visas från alla möjliga håll, är gjorda för att följa naturliga fysiklagar och framstår därför som ytterst verkliga för tittarna.
Det finns många olika typer av tredimensionell animation. Några av de viktigaste är stop motion-animation, claymation, datorgenererade bilder (CGI) och motion capture-animationer. Dessa animationer görs med såväl handgjorda som datorgenererade dockor, föremål, bakgrunder och specialeffekter.
I stop motion-animering designas 3D-karaktärerna och deras bakgrunder för hand. Först gör animatören en armatur eller ett skelett med metall och formar sedan föremålen på detta med lera, plast eller gummi. Olika material som trä, tyg, hårgelé, tandkräm och bomullsull kan användas för att skapa finare detaljer.
De handgjorda föremålen arrangeras i en scen och ett fotografi tas. Sedan flyttas föremålen något och fotograferas igen. Efter att ha fotograferat objekten varje gång deras position ändras, använder animatören de fotografiska ramarna för att skapa 3D-animationen.
Claymation är en stop-motion-animation som använder lermodeller. Leran bearbetas över en aluminiumtrådsram och formas med fingrar och lerverktyg. För att förhindra att de skulpterade figurerna missformas i hanteringen används en snabbhärdande lera. När det har torkat målas figurerna efter behov.
Användningen av datorer har på många sätt revolutionerat den tredimensionella animeringen. Animatörer behöver inte längre rita, skulptera eller färglägga allt för hand. Genom att byta till det digitala mediet kan hela 3D-animeringsprocessen genomföras på ett snabbare, mindre krångligt och mer kostnadsbesparande sätt.
Så pass mycket att CGI även används i icke-animerade filmer. Datorgrafiken skapar scener som annars kan ha varit väldigt dyra eller svåra att producera. Vissa scener skulle till och med vara omöjliga att skapa utan datorgenererade bilder.
I datorgenererad 3D-animation bygger animatören virtuella skelett och modellerar 3D-figurer över dem. Sedan riggas de digitala modellerna och kan manipuleras efter behov för animeringen. Animatören måste se till att få alla fysiska rörelser och detaljer rätt så att 3D-animationen ser verklig ut.
Motion capture-animering går ett steg längre och använder sig av live action. Här är en skådespelare utrustad med sensoriska apparater som plottar rörelsen och positioneringen av skådespelarens leder. Skådespelaren går sedan igenom rörelserna i stället för en redan designad karaktär som ska animeras.
De sensoriska enheterna registrerar de resulterande rörelserna och överför videoinspelningen till en dator. Datorn använder nu dessa ingångar för att ge karaktären rörelse. Detta gör att motion capture-animation ligger mycket nära rörelser som ses i verkligheten.
Några välkända animerade filmer är Shrek, Finding Nemo och Wall-E. 3D-animationsfilmer blir mer och mer benägna mot realism. Nästa steg är att använda datorgrafik för att skapa en helt fotorealistisk 3D-animationsfilm.