Några fördelar med öppenvård är lägre kostnader och mindre avbrott i det dagliga livet, eftersom patienterna kan fortsätta arbetet eller skolan tidigare. Öppenvård är generellt sett billigare än slutenvård eftersom patienten inte behöver en säng eller mycket av sjuksköterskans tid och sjukhusets resurser. Några nackdelar med öppenvård är dess ineffektivitet för vissa behandlingar och behovet av en förare och vårdgivare. Missbrukare, till exempel, kanske inte kan återhämta sig på egen hand utan ständig övervakning.
Ett fördel med öppenvården är att personen vanligtvis kan fortsätta med skola eller arbete. Han eller hon är inte begränsad till en sjukhussäng och sjukhusutrustning. Istället kan läkaren som utför de polikliniska ingreppen till och med uppmuntra patienten att återuppta livet som vanligt.
Öppenvård är vanligtvis billigare än slutenvård eftersom patienten inte tillbringar extra tid på vårdinrättningen. Vidare är procedurer som lämpar sig för ambulatorisk vård enklare än de som endast kan utföras på slutenvårdssätt. Till exempel är det betydligt lättare och mindre riskabelt att fixa en avvikande septum än operation på ett större organ. Det förstnämnda utförs vanligtvis polikliniskt om inte patienten har komplikationer eller vissa riskfaktorer, medan patienten i den senare situationen måste övervakas noggrant för problem som kan vara dödliga inom några timmar.
Det finns en skillnad mellan att välja öppenvård för en operation som septoplastik och att behandla drog- eller alkoholberoende. En mindre operation gör i allmänhet att de flesta människor kan återhämta sig på egen hand och behöver bara stanna förbi för en kontroll för att se till att de läker ordentligt. Att behandla missbruk på öppenvårdsbasis kan vara svårt, eftersom personen lämnas att återhämta sig på egen hand och ibland faller tillbaka på gamla vanor. Människor som behandlas för missbruk polikliniskt kan ofta inte göra det på egen hand och kan till och med behöva en farlig detox.
Även om en person väljer öppenvård, kommer han eller hon sannolikt att behöva någon som kör honom eller henne hem. Dessutom kan den personen eller en anlitad sjuksköterska eller vårdgivare behöva stanna över natten för att hjälpa den öppenvårdspatienten att utföra dagliga uppgifter som han eller hon inte längre kan utföra. Till exempel kan patienter i öppenvård ibland få receptbelagda smärtstillande medel som kan leda till dåligt beslutsfattande eller oförmåga att gå ordentligt. Om öppenvårdspatienten lades under narkos på ett sjukhus, kan han eller hon känna sig sur och oförmögen att återuppta enkla uppgifter som att gå direkt efter att han vaknat.