Lagar om övertidsersättning är lagar som garanterar regler för anställda som ombeds eller måste arbeta övertid. Syftet med de flesta lagar om övertidsersättning är att säkerställa att arbetsgivare inte överarbetar anställda genom att göra det dyrare att kräva alltför många timmar. Lagar för övertidsersättning kan variera beroende på region, men många nationer har också nationella lagar som fungerar som en standard som regioner inte kan underskrida.
En av de vanligaste typerna av övertidsersättningslagar hanterar övertidsersättningen. Eftersom olika jobb har mycket varierande löner, anger dessa lagar vanligtvis övertid som en procentandel av den individuella lönen, till exempel 150 % av den normala lönen. Regionala lagar och till och med anställningsavtal kan specificera ytterligare övertidsersättningar, såsom dubbeltid eller extra lön för övertid arbetad i swing- eller kyrkogårdsskift, eller för arbete på helgdagar. Så länge som den angivna satsen är lika med eller högre än den nationella övertidsersättningssatsen anses den i allmänhet vara juridiskt giltig.
Lagar för övertidsersättning kan också ange vid vilken tidpunkt övertidsersättning krävs. I USA börjar arbetare få övertidsersättning för att ha arbetat mer än 40 timmar under en sjudagarsperiod. Vissa länder, som Storbritannien, reglerar hur många timmar som lagligen kan arbetas under en sjudagarsperiod, men sätter inga särskilda regler om lönegraden för övertid. Arbetsveckans längd och krav på specifika övertidsersättningar är hett debatterade ämnen över hela den europeiska kontinenten.
Ett annat område som lagar om övertidsersättning kan täcka är undantag från övertidsavgifter eller startpunkten för övertid. Undantag är vanliga för arbetare som får lön snarare än timlön, eftersom lönerna är avsedda att indikera att arbetaren kommer att utföra nödvändiga uppgifter oavsett tid som krävs. Även om tjänstemän fortfarande i allmänhet är skyddade från överdrivet arbete, garanteras de inte nödvändigtvis särskild övertidsersättning för några extra timmar.
Alternativa alternativ för övertidsersättning arbetas ibland in i lagar om övertidsersättning. En metod, populär i alla europeiska länder, är känd som ”lediga i stället” eller TOIL. Den här typen av lagar ger arbetsgivare ett alternativ till ökade övertidstaxor, genom att erbjuda arbetstagare möjlighet att få extra ledighet från arbetet istället för extra lön. Vanligtvis är den beviljade ledigheten lika med minst 50 % av de arbetade timmarna övertid. I många fall bestäms förhandlingen av övertidsersättning kontra TOIL av individuella anställningsavtal snarare än lagstadgar.