Kryptering är processen att konvertera data från dess normala, läsbara tillstånd, kallad klartext, i skyddad, säker data som kallas chiffertext så att den endast kan läsas av den eller de avsedda mottagaren, som kan dekryptera den med en hemlig nyckel. Kryptering är en praxis som går tillbaka till forntida krigföring, då det var viktigt att skicka meddelanden som ens fiender inte kunde komma åt. Det finns många typer av kryptering som kan kategoriseras på flera sätt: krypteringsmaterialet, krypteringsmedlet, den använda krypteringsmetoden inklusive den speciella algoritm som används och/eller tidigare eller mer nyligen uppfunna/använda krypteringssystem.
Det finns olika typer av kryptering som hela tiden fungerar på en viss typ av material och andra typer av kryptering som användaren kontrollerar och tillämpar vid behov. E-postkryptering gäller all utgående e-post från ett system. Hårddiskkryptering – även känd som heldiskkryptering eller FDE, heldiskkryptering, hårddiskkryptering eller diskkryptering – krypterar alla filer av alla slag som finns på en dators hårddisk. Sidor med HTTPS-protokollet krypterar alla transaktioner som utförs genom dem, vilket möjliggör kreditkortsbetalningar över Internet. Däremot kan en användare välja att till exempel säkra en viss pdf och – beroende på vilket program som används – kräva ett lösenord för att öppna den och/eller ändra den eller förhindra redigering eller begränsa eller förbjuda utskrift.
Typer av kryptering kan också särskiljas genom att vara mjukvarugenererad kryptering eller hårdvarubaserad kryptering. Till exempel har hårddiskkryptering i första hand utförts av programvara. Men gruppen av hårddisktillverkare som utgör Trusted Computing Group (TCG) gick 2009 med på en krypteringsstandard för hårddiskar, som de kallade TCG Storage Specification. När de är helt angivna kommer hårddiskar att kryptera automatiskt, istället för att behöva ett separat, tillagt programvara för att åstadkomma detta.
Ett annat sätt att särskilja typer av kryptering är genom hur de fungerar. Krypteringsmetod kan vara symmetrisk, vilket innebär att de har en enda nyckel som används för både kryptering och dekryptering och som måste skickas tillsammans med ett meddelande för att säkerställa att det kan dekrypteras av mottagaren. Å andra sidan kan den vara asymmetrisk, i vilket fall avsändaren använder mottagarens publika nyckel för att kryptera klartexten, och mottagarens dator använder mottagarens privata nyckel för att dekryptera den. Användningen av olika algoritmer, olika nyckellängder och blockchiffer eller strömmande chiffer är andra utmärkande faktorer. Man skulle också kunna särskilja typer av kryptering som anses vara föråldrade – som DES (Data Encryption Standard) och WEP (Wired Equivalent Privacy), från nyare, bättre kryptering – som Triple DES och WAP2 (WiFi Protected Access, version 2), som använder AES (Avancerad krypterings standard).