Vilka är de olika typerna av icke-statliga organisationer inom jordbruket?

Icke-statliga jordbruksorganisationer (NGOs) är ofta specialiserade på vissa typer av verksamhet som anges i deras uppdragsbeskrivningar. Större icke-statliga organisationer kan ha en division som är specialiserad på vissa jordbruksmål, medan resten av den icke-statliga organisationen är involverad i andra aspekter av utveckling. Icke-statliga organisationer inom jordbruket har i allt högre grad gått bort från hjälp- eller nödförnödenheter och mot hållbar utveckling, med hjälp av teknisk forskning i syfte att bromsa eller stoppa miljömässig och social försämring på landsbygden. Lantbruks-NGO:s rör sig också mot målen rättvis handel, gemenskapsbemyndigande och deltagande i beslutsfattande, vilket hjälper till att kanalisera mer politisk makt till samhällen eller till specifika sociala grupper, som kvinnor. Andra icke-statliga organisationer koncentrerar sig på att bygga upp företag på landsbygden genom att tillhandahålla mikrokrediter.

Icke-statliga organisationer som sysslar med forskning och utveckling kan syfta till att utveckla teknologi som är relevant för jordbrukare i en viss region, genom att använda böndernas kompetens och erfarenhet i kombination med modern teknik för att förbättra produktiviteten. Detta agro-ekologiska tillvägagångssätt kan involvera specialistfrågor som markhantering, införande av moderna odlingsmetoder som kombineras väl med böndernas kompetens. Forskning är ofta inriktad på att eliminera de skadedjur som hotar grödor i vissa regioner eller till hälsoproblem orsakade av skadliga insekter eller dåliga sanitära förhållanden på landsbygden.

Lantbruksorganisationer kombinerar ofta sin verksamhet med det bredare målet social organisation och bemyndigande, vilket säkerställer att landsbygdssamhällen kan ha en röst i sin egen framtid och bli hörd av regeringar. Till exempel kan att hjälpa samhällen att hantera sina grundläggande hälsobehov och utbildning av sina barn kombineras med utbildning av vuxna i social organisation och politiskt deltagande. En betoning på hållbar markanvändning kan kompletteras med utbildning om markrättigheter och markinnehav, vilket gör det möjligt för landsbygdssamhällen att försvara sina rättigheter mot intrång från stora företag eller politiska intressen. Andra icke-statliga organisationer kan vara intresserade av rättvis handel, vilket gör det möjligt för landsbygdsgrupper att bilda kooperativ och stå upp för ett rimligt pris från deltagande organisationer i industriländer.

Vissa icke-statliga jordbruksorganisationer koncentrerar sig på tillhandahållandet av mikrofinansiering, inklusive lån, besparingar och försäkringar. Inom området mikrofinansiering koncentrerar sig vissa icke-statliga organisationer på att tillhandahålla mikrokrediter till jordbrukare och andra landsbygdsföretag på rättvisa villkor, för att de ska kunna bygga upp sina företag och redogöra för sin användning av medel på ett ansvarsfullt sätt. Dessa icke-statliga organisationer öppnar upp möjligheter till företagsexpansion för landsbygdsföretagare som annars inte skulle kunna få ett banklån på grund av deras oförmåga att ställa säkerheter för lån och deras brist på kredithistorik.