Sockets, oavsett om de används i Linux® eller ett annat operativsystem (OS), är gjorda för att upprätta en anslutning mellan ett klientprogram och en server. Detta gör att de två programmen kan dela information, vilket är viktigt för många processer. Det finns många möjligheter att förstöra Linux®-socketprogrammering i vilket skede som helst, men dessa tips kan göra Linux®-socketprogrammeringsuppgiften enklare. Detta kommer att inkludera rätt sätt att koda klient- och serveranslutningen, standardiserade portar och använda rätt sockeltyp och domän.
Programmering av klient- och serversidan av socketanslutningen involverar olika processer. På klientsidan är den första åtgärden att skapa en socket via ”socket().” Efter detta måste programmeraren använda kommandot ”connect()” för att ansluta till servern. Slutligen måste han eller hon använda kommandona ”read()” och ”write()” för att skicka och ta emot data via sockeln från servern.
På serversidan börjar det på samma sätt, med kommandot ”socket()”. Efter detta måste servern binda till klienten med ”bind()”. Servern måste ”lyssna()” på klienten för att säkerställa att uttaget är anslutet och att klienten svarar. När servern verifierar anslutningen avslutar programmeraren bara Linux®-socketprogrammeringen med kommandot ”accept()”. Om antingen klient- eller serversidan av Linux®-socket-programmeringen görs i en annan ordning, eller om något hoppas över, kommer socket antingen att neka anslutningen eller inte visa någon information.
För att ansluta till en server måste klienten känna till serverns port. Det finns vissa standardportar, som port 21 för filöverföringsprotokoll (FTP), men porten är olika för varje program. Man måste se till att porten är rätt annars kan klienten ansluta till fel server.
I Linux®-socketprogrammering kan programmeraren specificera flera typer av sockets, men två huvudsockets används: datagram och stream. Datagram tar tag i meddelandet eller informationen från ena sidan av uttaget och läser allt på en gång. Stream läser meddelandet när det skapas, tecken för tecken. Stream är säkrare, men datagram är bättre för servrar som levererar många textbaserade meddelanden.
Ibland i Linux®-socketprogrammering nekas en socket även om all programmering är korrekt gjord. Detta beror ofta på att uttagen för klienten och servern har motstridiga adressdomäner. För att uttaget ska anslutas korrekt måste både servern och klienten vara på samma domän, till exempel Internetdomänen.