Maimonides, vars fullständiga namn var Moses ben Maimon, var en rabbin från Spanien som levde mellan cirka 1135 och 1204 e.Kr. Han var också känd som RaMBaM, eller Rambam, förkortningen av Rabbi Moses ben Maimon. Hans arbete har förblivit utomordentligt viktigt och inflytelserik bland både judar och icke-judar. Maimonides främsta prestationer i skrift var Mishneh Torah, Kommentaren till Mishnah, Budordboken och Guiden för de förvirrade. Alla utom Mishneh Torah är skrivna på arabiska.
Maimonides kommentar till Mishnah anses nu vara en grundläggande text för ortodoxa judar. Det etablerar tanken att Gud finns. I den säger Maimonides också att Gud också ska ses som andlig, kroppslös och evig, och att den ska vara det enda föremålet för dyrkan. Vidare hävdar Maimonides att Gud uppenbarade sin visdom genom profeter, med Moshe, eller Moses, som den första och viktigaste profeten. Maimonides förstärker också uppfattningen att Toran är Guds lag och att Gud förstår mänskliga handlingar innan de inträffar, belönar gott beteende och straffar dåligt beteende. Slutligen slår Maimonides fast i sin kommentar att det kommer att ske en uppståndelse av de döda och en ankomst av Messias.
Mishneh Torah är kanske Maimonides viktigaste verk. Normalt konsulterar judar Toran i samband med Talmud för att bestämma hur de ska bete sig i en given situation. Rambam skapade Mishneh Torah som ett slags kompendium som judar kunde konsultera för att få svar på hur man agerar enligt judisk lag i en given situation. Inledningsvis avböjde andra rabbiner verket eftersom det, även om det kommenterar Toran och Talmud, inte specifikt refererar till passager. Kommentaren har dock blivit allmänt accepterad som ett användbart verktyg för att tolka judisk lag.
The Guide for the Perplexed är ett spännande stycke filosofi som bygger på Maimonides filosofi mer än det något närbesläktade platonska och aristoteliska tänkandet. Det vill säga, Guiden är ett försök att förena judisk filosofi med Aristoteles filosofi. Den tar också upp hur judar bör tolka den vetenskapliga utvecklingen.
Maimonides gör ett påstående som underblåser debatten om i princip alla bibelbaserade religioner. Han menar att vetenskapens sanningar inte kan vara oförenliga med Guds sanningar. På sätt och vis är vetenskapen alltså Guds verk och bör inte förnekas om den är oförenlig med tidigare vetenskap eller medicin som praktiserats i Toran eller när delar av Talmud skrevs.
I huvudsak inser Maimonides att livet går framåt och att Gud ligger bakom ny vetenskap. Således kan vissa gamla vägar förkastas för nya vägar utan att inte lyda Guds lag. Detta argument förblir kontroversiellt, och ändå är det ett som stöds av olika människor från olika religioner.
Även om några av Maimonides teorier är kontroversiella anses han av de flesta judar vara en heroisk forskare. Han skrev under en tid då förtryck av judar tvingade honom från sitt hem. Den kontroversiella karaktären i hans skrifter gör honom också till en fri tänkare, något som respekteras av de flesta sekter av judendomen. Maimonides accepterar paradox i de religiösa texter som han kommenterar, och om Guds natur, och detta ger hans verk en modern eller postmodern känsla. Hans verk är fortfarande levande och relevant för dagens filosofer.