Squatters rights är den vardagliga motsvarigheten till den juridiska termen ”adverse possession” och beskriver en metod enligt common law för att göra anspråk på egendom genom att ta upp fastighetsägarens rättigheter och skyldigheter. En husockupant är en person som bor på eller använder någon annans fastighet utan tillstånd och som har kunnat ta fastigheten i bruk under en längre tid. Till exempel kan en person som har flyttat in i en tom lägenhet eller övergiven byggnad och har bosatt sig, vårdat fastigheten och skött eventuellt relevant underhåll under en period av år, kan göra anspråk på hustagningsrättigheter. Squatters rättigheter avskräcker i princip fastighetsägare från att försumma eller överge sina fastigheter.
För att framgångsrikt göra anspråk på squatters rättigheter måste squattern uppfylla ett antal juridiska villkor. Husockare ska öppet använda fastigheten på ett sätt som kan iakttas av fastighetens ägare och allmänheten och husockaren får inte inneha en fastighet åt någon annan. Faktiska fastighetsägare får inte ge sitt samtycke till fastighetens användning av hustagaren, och hustagaren måste fortsätta att använda fastigheten under en längre tid utan avbrott, en period som varierar från jurisdiktion till jurisdiktion men vanligtvis är minst fem år. När alla villkor för squatters rättigheter är uppfyllda, kan squatter inleda rättsliga förfaranden för att göra anspråk på äganderätten till fastigheten.
På många ställen är huk en fråga om civilrätt snarare än en straffrättslig fråga, vilket innebär att polisen mycket väl kan vara maktlös att agera. Fastighetsägare som står inför husockupanter bör motstå lusten att vidta drastiska åtgärder som att stänga av elnät eller byta lås. Enkla handlingar som att sätta upp en telefonlinje eller sophämtning kan ge tillräckligt med bevis för att squattern ska kunna hävda uppehållstillstånd och hyresgästens rättigheter. Ägare som befunnits ha brutit mot dessa rättigheter kan få höga böter och civilrättsliga åtgärder. Borttagningen av husockupanter kräver ofta en formell vräkning, vilket är en lång och ofta dyr process.
Påståenden om otillbörlig besittning kräver inte nödvändigtvis att bosättningsmannen bor på fastigheten i fråga. Till exempel kan trädgårdsskötsel som sträcker sig ut på nästa fastighet under en period av år motivera ett krav på husockupanters rättigheter på den del av grannens fastighet som används. En squatter skulle inte behöva använda ett fritidshus som en primär bostad för att göra anspråk på squatters rättigheter utan kan behöva visa regelbunden användning och underhåll samt frånvaron av den faktiska ägaren.