Frasen ”håll inte andan” är ett engelskt idiom, eller talesätt, som betyder att något inte kommer att hända, inte kommer att hända på länge eller inte kommer att hända som förväntat. Detta bygger på tanken att något kommer att ta så lång tid att hända att det är omöjligt att hålla andan i väntan. Det är något sarkastiskt och antyder att antingen det initiala uttalandet före talesättet är naivt, eller att den person eller mekanism som krävs för att åstadkomma den önskade situationen inte är kapabel att göra det. Att få veta att någon inte håller andan är i grunden en förolämpning.
En situation där detta idiom skulle vara lämpligt är när det finns höga förväntningar. Om en talare säger att han eller hon förväntar sig att något ska hända i viss utsträckning, som att ett byggföretag avslutar en byggnad på rekordtid, kan en annan talare säga: ”Håll inte andan.” Detta skulle innebära att det finns omständigheter som hindrar företaget från att slutföra arbetet inom en kortare tidsram än normalt. Det innebär också att omständigheterna inte är angenäma, som att det är fysiskt omöjligt att färdigställa en byggnad på den förväntade tiden.
En annan betydelse är att något kommer att ta mycket längre tid än vad det normalt skulle göra. Om det byggföretaget är känt för att försena projekt eller ta ovanligt lång tid, kan en talare använda frasen för att antyda att alla som förväntar sig att ett jobb ska göras inom en normal tidsram skojar sig själv. Slutligen kan talesättet ”håll inte andan” betyda att något inte kommer att hända alls. För att använda exemplet med byggföretaget, om den första talaren säger att han eller hon förväntar sig att ett projekt ska slutföras men byggföretaget har ett rekord av att försvinna med projektpengar innan arbetet påbörjades, kan den andra talaren använda frasen för att antyda att den första talaren ska inte förvänta sig att se något gjort. I alla fall följer vanligtvis en förklaring efter frasen.
Det finns en bokstavlig betydelse för ”håll inte andan” och situationens sammanhang gör det möjligt för talare att urskilja vilken betydelse som är lämplig. Till exempel kan en tyngdlyftningsinstruktör som undervisar i korrekt form berätta för en klient att inte hålla andan medan han lyfter vikten. I så fall skulle sarkasmen i formspråket inte vara vettigt, men den bokstavliga innebörden av att fortsätta andas istället för att hålla andan skulle vara vettig.