Värdepapperslån är överföring av äganderätten till aktier, obligationer eller andra tillgångar från en part till en annan. En långivare kan delta i denna aktivitet för att generera vinster från en portfölj. Långivare behåller äganderätten, men förlorar alla röstförmåner som annars skulle kunna beviljas aktieägare om de lånade tillgångarna är aktier. Låntagaren blir juridiskt ansvarig för att återlämna värdepapper som liknar utformningen och värdet av de lånade tillgångarna efter lånets löptid till långivaren. Säkerheter, inklusive kontanter eller obligationer, värderade till minst storleken på lånet används vanligtvis för att kompensera en del av risken.
Det finns flera typer av investerare som deltar i värdepappersutlåning, även om praktiken vanligtvis sker bland institutionella investerare som övervakar stora summor av andras pengar mer än det involverar enskilda investerare. Fondförvaltare, offentliga och privata pensionsfonder samt donationer och stiftelser är alla aktiva i utlåningen av värdepapper. Typiska låntagare kan inkludera prime brokers, som är enheter som lånar ut pengar och värdepapper till hedgefonder; handelsbord på stora banker som handlar med bankens egna pengar; och hedgefonder. Handel med värdepapperslån underlättas av en tredje part, såsom en mäklare eller depåbank.
Fondförvaltare och andra investeringsrådgivare övervakar korgar med värdepapper för investerare och får betalt för att bevara och växa förmögenhet över tiden. En förvaltare kan välja att delta i värdepapperslån som ett sätt att generera några kortsiktiga vinster. Andra skäl kan vara att öka den totala avkastningen i en portfölj eller att kompensera för andra investeringskostnader.
Vissa hedgefondförvaltare ägnar sig åt handel med aktier de inte äger i försök att stärka avkastningen på en handel. En chef kan låna värdepapper från en prime broker för att säkra en position i en handel. Det finns också några investeringsstrategier som i högre grad förlitar sig på utlåning av värdepapper, inklusive parhandel. I den här strategin, för varje satsning en förvaltare gör på att en aktie kommer att stiga, gör han en annan satsning på att ett liknande värdepapper kommer att sjunka i pris, vilket är ett sätt att säkra investeringar. Vissa av dessa affärer kan göras från en fondförvaltares egna pengar, men utan tvekan kommer en del av värdepapperen att lånas med tanke på de många affärer som är inblandade.
Att investera ger inga garantier, och utlåning av värdepapper är inte annorlunda. Riskerna inkluderar möjligheten att en låntagare kommer att misslyckas med ett lån och misslyckas med att leverera de utlovade värdepapperen efter kontraktets löptid. Detta är känt som motpartsrisk, och en långivare kan försöka minska denna exponering genom att utföra omfattande kreditkontroller och utföra dagliga bedömningar av värdet på de lånade värdepapperen.