Tonmappning är en process genom vilken en bild, vanligtvis ett fotografi, justeras så att ett högt spektrum av toner visas korrekt i ett medium som inte nödvändigtvis är utformat för att hantera dem. Denna process involverar förståelsen av två grundläggande begrepp: bilder med högt dynamiskt omfång (HDR) och bilder med lågt dynamiskt omfång (LDR). HDR-bilder har stor skillnad mellan de låga och höga tonerna, mörka och ljusa, i dem, medan LDR-bilder har ett mycket mindre intervall mellan tonerna. En fotograf eller fotomanipulator kan använda tonmappning för att ändra data i en HDR-bild för att bättre visas på en bildskärm eller annat medium som är LDR till sin natur.
Det grundläggande sättet på vilket tonmappning fungerar är något komplicerat, men en förståelse för bilder med högt och lågt dynamiskt omfång kan förenkla saker. En bild med HDR eller högt dynamiskt omfång har ett brett spektrum av toner, som är grader av ljushet och mörker. Detta betyder att någon som ser en HDR-bild kan se en enorm skillnad mellan de ljusaste tonerna och de mörkaste tonerna i en färg, så intervallet i ”blått” eller ”rött” kan vara ganska dramatiskt i den här typen av bilder.
Däremot har en bild med LDR eller lågt dynamiskt omfång mindre skillnad mellan olika toner. Någon som ser en LDR-bild kanske märker att de ljusaste och mörkaste tonerna i en enda färg liknar varandra mer än i en HDR-bild. Många digitalkameror kan ta HDR-bilder, men datorskärmar kan vanligtvis bara visa LDR-bilder. Det betyder att någon som tittar på ett skarpt, kraftfullt fotografi på en datorskärm kan se det som tråkigt och saknar tonomfång. De ljusaste och mörkaste färgerna i HDR-originalet försvinner effektivt i LDR-mediet, som bara behåller mittområdet och ”klipper bort” de högre och lägre tonerna.
Tonmappning tillåter dock någon att manipulera en fotografisk bild så att utbudet av toner som är tillgängliga i HDR visas korrekt i en LDR-kontext. Detta åstadkoms vanligtvis genom att skapa tre eller fler fotografier, snarare än bara en bild. Var och en av dessa bilder tas med olika exponeringar, vilket ändrar den tid som ljuset tas emot av kameran. Detta skapar en serie bilder som i huvudsak är desamma, men med ett brett utbud av toner, ljusa och mörka färger, som fångas i varje bild.
En fotograf kan sedan använda tonmapping för att i huvudsak kombinera dessa olika bilder till en slutlig bild. Detta skapar en resulterande bild som kan ses på ett LDR-medium, t.ex. en datorskärm, men har samma klarhet och tonomfång som en HDR-bild. Genom att använda tonmappning kan en konstnär skapa ett slutligt fotografi som fångar det omfång av toner som annars skulle gå förlorade vid överföring direkt mellan de två formaten.