Heparin och Lovenox® är två antikoagulerande läkemedel som vanligtvis används för att förhindra att blodproppar bildas, eller för att bromsa hur snabbt de bildas. De används också ofta för att lösa upp befintliga blodproppar och återställa normalt blodflöde. Den väsentliga skillnaden mellan de två är att de har olika molekylvikter, vilket gör att de beter sig olika vid användning.
Heparin är ett naturligt förekommande ämne som finns i mänsklig lever- och lungvävnad. Det hjälper till med det fortsatta jämna flödet av blod genom dessa organ. Heparinet som används för medicinsk behandling kommer inte från mänsklig vävnad utan tillverkas i stället från antingen tarmarna hos grisar eller från lungvävnaden hos nötkreatur. Vid användning är dessa former av härlett heparin omöjliga att skilja från humant heparin. När det injiceras, verkar heparin för att lösa upp eller förhindra blodproppar i flera timmar.
Lovenox® kommer från heparin. Skillnaden är att den har förändrats på ett sådant sätt att den har en lägre molekylvikt än heparin. Denna förändring i struktur gör att Lovenox® håller mycket längre än heparin, så mycket som 24 timmar, vilket gör det mycket mer effektivt i vissa situationer.
Trots att heparin och Lovenox® har i huvudsak samma syfte, används de i olika situationer. Heparin indikeras varje gång en patient löper risk att bilda en blodpropp som har att göra med någon användning av intravenösa (IV) läkemedel, dialys eller kemoterapi och det kan ges under lång tid, över en period av månader eller till och med år. Lovenox®, å andra sidan, är det valda läkemedlet när det finns oro för koaguleringsproblem relaterade till operation, och ska inte administreras längre än 17 dagar. Det används också som behandling för djup ventrombos (DVT) och lungemboli. Om en patient går från injektioner till orala antikoagulantia, används Lovenox® som en del av övergången.
När heparin och Lovenox® administreras kan heparin ges antingen intravenöst eller subkutant – under huden. Lovenox® injiceras endast subkutant. Frekvent övervakning av blodkoaguleringsförmågan krävs när patienten använder heparin, men med Lovenox® kan övervakningen vara mycket mindre frekvent. Hur ofta patienten övervakas beror på patientens tillstånd och dosen av antingen heparin eller Lovenox® som administreras. Vilket läkemedel som än väljs kan både heparin och Lovenox® vara livräddande när de används på rätt sätt.