Sjukfrånvaro uppstår när anställda missar arbetet på grund av hälsoproblem. Sjukfrånvaron är kopplad till arbetskraftens allmänna hälsa och även till specifika faktorer i varje enskild profession. Arbetsplatspolicyer och nationella standarder påverkar också sjukfrånvaron, liksom kulturella normer och personliga attityder bland arbetare.
Den övergripande hälsan hos en viss arbetskraftspopulation spelar en avgörande roll för att bestämma i vilken takt anställda blir sjuka och behöver ledighet. Fysiska egenskaper hos en arbetsstyrka bidrar direkt till denna takt. En arbetsstyrka som är överviktig, stillasittande och benägen att röka och dricka kommer, allt annat lika, att ha en högre frånvaro bara för att dessa egenskaper leder till en lägre total nivå av välbefinnande. Vissa arbetsgivare vidtar medvetet åtgärder för att främja hälsosamma levnadsvanor bland arbetare för att sänka denna frekvens, en praxis som har den extra fördelen att sänka försäkringspriserna i personalpoolen.
Medicinska standarder påverkar i vilken takt anställda uteblir från arbetet på grund av sjukdom. I många länder är sjukvårdspersonal till stor del ansvarig för att avgöra vilka sjukdomar som är tillräckligt allvarliga för att motivera frånvaro från arbetet. Dessa standarder utvecklas över tiden. Till exempel var sjukfrånvaron högre i USA under åren efter andra världskriget än den hade varit under decenniet före kriget, till stor del på grund av att normer och praxis hade förändrats inom det medicinska samfundet.
Individuella arbetstagares egenskaper har en uttalad inverkan på sjukfrånvaron. Anställda som har en mer negativ syn på sin hälsa, oavsett objektiva kriterier, är benägna att bli sjuka oftare. Äldre arbetstagare är sannolikt sjuka längre, ett faktum som kan bero på behovet av en längre period av konvalescens. Arbetare i jobb som är mer fysiskt eller känslomässigt krävande kan ha högre frånvarotal som ett resultat av de specifika fysiska och mentala kraven från dessa jobb och de skador och stress som blir resultatet.
Frånvaro och arbetsglädje är också nära sammankopplade. Anställda som trivs i sitt arbete och känner att de har tillräckligt med tid och resurser för att göra det arbetet bra är mindre benägna att sjukskriva sig. Arbetstagare som är missnöjda eller överbelastade är mer benägna att sjukskriva sig. Detta kan bero på psykologiska faktorer men kan också vara kopplat till stressens fysiologiska effekter.
En noggrann ledningskontroll av sjukfrånvaro tenderar att minska siffrorna. Anställda svarar på närmare tillsyn genom att minska antalet gånger som de sjukskriver sig utan orsak. Noggrann uppmärksamhet på arbetsstyrkans hälsa är också till hjälp för att minska den totala sjukfrekvensen bland arbetare.