Sämre varor är varor som upplever en minskad efterfrågan när konsumentinkomsten ökar. Motsatsen till sämre varor är normala varor som upplever en ökad efterfrågan när konsumentinkomsten ökar. Dessa begrepp kommer från konsumentteori inom mikroekonomi som relaterar preferenser till efterfrågekurvor. Konsumenteori använder modeller för att representera hypotetiska efterfrågemönster för enskilda köpare.
Ett exempel på en sämre vara är kollektivtrafik. Vanligtvis används kollektivtrafiken av dem som inte har råd med ett personligt fordon och de utgifter som följer med ägandet. Personliga fordon erbjuder en minskning av transporttiden och den extra bekvämligheten att inte behöva följa ett bussschema. En ökning av inkomsten tillåter köp eller leasing av ett fordon, bilförsäkring, gas och regelbundet underhåll. När detta inträffar uppstår användningen av kollektivtrafik till förmån för att använda bilen, det normala godset.
Ekonomer använder termen efterfrågeelasticitet för att hänvisa till förändringen i efterfrågan på en vara när inkomsten ökar. Sämre varor sägs ha negativ inkomstelasticitet i efterfrågan. Omvänt har normala varor positiv efterfrågeelasticitet.
En annan ekonomisk term som används med normala och sämre varor är inkomsteffekt. Inkomsteffekt är tanken att konsumenter kommer att köpa mer av en viss vara när priset på varan faller. När det gäller en normal vara blir det en positiv inkomsteffekt eftersom en konsument med samma inkomstnivå har råd med mer av varan. Inkomsteffekten är negativ med en sämre vara, men en annan effekt, kallad substitutionseffekten, orsakar en liten övergripande ökning av konsumtionen av den sämre varan när priset sjunker.
Det finns en extremt sällsynt typ av sämre varor som kallas Giffen-varor. Ekonomer är inte överens om huruvida Giffen-godan faktiskt existerar i en verklig världssituation. En Giffen-vara är en sämre vara som konsumenter köper mer av när priset stiger, vilket bryter mot efterfrågelagen.
Tidigare hävdade ekonomer att potatis var ett Giffen-goda under potatissvälten på Irland. Men bristen på potatis i landet gör att det var omöjligt för konsumtionen att öka i takt med att priset ökade. Vissa ekonomer tror att ris var en Giffen-vara i Kina när subventionerna hävdes. De hävdar att även om kostnaden för ris ökade förblev ris den billigaste källan till kalorier och köptes därför i större kvantiteter.