Vad är sambandet mellan konjunkturcykeln och inflationen?

Regionala ekonomier förblir vanligtvis inte stagnerande, utan går i stället igenom perioder av expansion och sammandragning. Vissa av dessa säsonger varar längre än andra, och var och en har ett unikt förhållande till värdet av valuta i en region. Inflation, som mäter hur mycket varor och tjänster kostar, är en barometer på hur mycket en valuta kan köpa, medan en konjunkturcykel indikerar om en ekonomi genererar högre eller lägre produktion. En konjunkturcykel och inflation kan påverkas något av beslutsfattare som försöker hålla den regionala produktionen växande samtidigt som de förhindrar att priserna blir ett hot mot konsumenterna.

När en ekonomisk tillväxt expanderar betyder det vanligtvis att en region genererar större produktion av varor och tjänster. Denna expansion av affärer och inflation är kopplade eftersom en ekonomi stärks kommer det sannolikt att orsaka en ökning av priserna knutna till varor och tjänster. Prisökningar kan återspeglas i någon ekonomisk indikator, som ett konsumentprisindex (KPI), som till exempel rapporteras i både USA och England. KPI mäter i vilken takt priserna på hushållsartiklar, mat och energi stiger eller sjunker. När detta index går aggressivt framåt kan det vara representativt för högre inflation i en region.

Även om inflationen lätt kan identifieras för ekonomer, finns det andra förhållanden som kan vara mer motsägelsefulla. Till exempel är det möjligt för en konjunkturcykel och inflation att förbli kopplade även när en ekonomi drar sig tillbaka eller krymper. Om konsumentpriserna fortsätter att öka och ändå bruttonationalprodukten (BNP), ett mått på en ekonomis tillstånd, representerar en sammandragning, kan detta skapa en stagnerande ekonomisk miljö. Detta kommer sannolikt att sätta press på värdet på ett lands valuta, vilket kan ha en skadlig inverkan på till exempel internationell handel.

En ekonomi upplever en recession när BNP sjunker under minst två kvartal i rad. Denna konjunkturcykel och inflation står vanligtvis i skarp kontrast till varandra. Därefter, under lågkonjunktur, kan federala beslutsfattare behöva gå in för att hålla räntorna låga för att en ekonomi inte ska bromsa ytterligare.

Historiskt sett har dessa beslutsfattare varit tvungna att vägleda ekonomier genom perioder där konsumentpriserna hotade att stiga medan andra faktorer, såsom arbetslöshet, signalerade en avmattning av ekonomin. Den takt med vilken livsmedels- och energipriserna stiger kan indikera inflation medan jobbscenariot antyder lågkonjunktur, vilket skapar en klyfta mellan konjunkturcykeln och inflationen. Detta kommer sannolikt att göra det mer utmanande för penningpolitiska beslutsfattare att exakt ställa in den lämpliga ekonomiska temperaturen med ränteförändringar.