QRS-komplexet är en specifik sekvens av avböjningar som ses på utskriften av ett EKG, som representerar depolariseringen av hjärtats högra och vänstra ventrikel. En EKG-utskrift visar fem avböjningar, eller vågor, som godtyckligt benämns P, Q, R, S och T. Q-vågor visas som små nedåtgående avböjningar efter P-vågen, och R-vågen visas som en stor avböjning uppåt, eller spika. S-vågen är den lilla nedåtgående avböjningen efter R-vågen.
Tidsintervallen mellan QRS-komplexet bestämmer ventrikelfrekvensen. En normal varar 80 till 120 millisekunder. Breda QRS-komplex, eller de som varar längre än normal hastighet, indikerar ventrikelförsämring såsom grenblock. Ofta med buntgrenblock sker en andra avböjning uppåt inom komplexet. Andra orsaker till ett brett QRS-komplex inkluderar ektopiska foci eller onormala pacemakerställen som bromsar ledning i hjärtat och ökar tiden för depolarisering av hjärtmuskeln.
Smala QRS-komplex ses ofta hos barn och hos patienter med takykardi. Dessa indikerar en arytmi inom eller ovanför den atrioventrikulära noden. Sinustakykardi, förmaksflimmer, förmaksfladder och supraventrikulär takykardi orsakar detta tillstånd. Kardiologer och annan medicinsk personal tycker att QRS-komplexet är användbart för att diagnostisera en mängd olika sjukdomar. Hjärtarytmier, ventrikulär hypertrofi, hjärtinfarkt, ledningsstörningar och elektrolytobalanser kan alla diagnostiseras genom att analysera QRS-komplexet på ett EKG.
De flesta supraventrikulära takykardi (SVT) är inte livshotande. Vissa SVT indikerade med breda eller smala QRS-komplex kan dock kräva behandling. Fysiska manövrar som aktiverar det parasympatiska nervsystemet, även kallade vagala manövrar, ökar det intratorakala trycket och påverkar trycksensorerna i aortans båge.