Pteris, i dagligt tal känd som broms, är ett släkte av cirka 280 arter av ormbunkar. Pteris-arter är infödda i tropiska och subtropiska regioner runt om i världen. Många av de mindre arterna hålls vanligtvis som krukväxter och kallas ”bordsormbunkar”. Pteris-arter är också populära som trädgårdsväxter.
Vissa Pteris-arter växer i ett mycket begränsat geografiskt område. Det kanske mest extrema exemplet är den kritiskt hotade ormbunken P. adscensionis, som bara växer på Ascension Island, en liten vulkanö i södra Atlanten. Det finns bara uppskattningsvis 500 P. adscensionis-växter kvar i naturen på grund av förlust av livsmiljöer. P. umbrosa, eller djungelbromsen, har ett inhemskt utbredningsområde begränsat till regnskogarna i östra Australien, där den växer i stora kolonier.
Det finns cirka sju australiska Pteris-ormbunkar, inklusive P. tremula, vanligen kallad australisk broms, tender broms eller shaking brake. Artnamnet tremula betyder ”skakande” eller ”darrande”. Arten är känd för sina blekgröna spetsblad.
P. tremula är infödd i skyddade regnskogar och våta sklerofyllmiljöer i Australien och de omgivande öarna. Det var enligt uppgift den vanligaste odlade Pteris-arten som odlades i USA under 1950-talet. Det finns fyra trädgårdsodlingsvarianter av P. tremula: caudata, minor, pectinata och tremula. Växten föredrar skugga och filtrerat morgonljus och växer bäst i måttligt dränerad jord som håller kvar lite vatten.
P. vittata, vanligen kallad stegbromsen eller kinesisk broms, anses vara en invasiv art i USA, där den växer i södra delstaterna, allt från Texas till Florida, Georgia och South Carolina. Den odlas också i delar av Kalifornien och Hawaii. P. vittata är en hyperackumulator av arsenik i jorden, vilket innebär att den absorberar stora mängder av kemikalien. Denna förmåga hos P. vittata upptäcktes av Dr. Lena Q. Ma vid University of Florida, som studerade en stegbromsväxt som växer i ett område i centrala Florida med höga jordkoncentrationer av koppararsenat.
Många Pteris-arter har upptäckts hyperackumulera arsenik, inklusive P. cretica och P. multifida. Inte alla Pteris-ormbunkar delar dock denna egenskap. Till exempel tål P. tremula inte jord med hög arsenikhalt. Dessutom kan ormbunkar som tillhör andra släkten vara hyperackumulatorer av arsenik. Forskare hoppas att sådana växter kan användas i biosaneringsinsatser för att ta bort överskott av arsenik från förorenade jordar.