Piratkopiering av programvara, även känd som upphovsrättsintrång, är en av flera förbjudna åtgärder som kan vidtas av slutanvändaren av en viss mjukvara. Praktiskt taget alla program har idag ett slutanvändarlicensavtal, eller EULA. Vid installation av programvaran måste slutanvändaren godkänna EULA, eller genomklickningslicens, innan programvaran installeras. Licensavtalen anger villkoren under vilka programvaran får och inte får användas i enlighet med upphovsrättsskydd. Piratkopiering innebär att bryta EULA-avtalet på ett eller flera villkor.
Några vanliga exempel på denna handling är:
Göra förfalskade kopior till försäljning: Även om piratkopieringslagarna skiljer sig från nation till nation, är denna överträdelse olaglig i de flesta länder. Obskyra undantag kan finnas för ovanliga omständigheter i vissa länder, såsom modifiering av ett program till förmån för funktionshindrade, men i allmänhet är duplicering av programvara i syfte att sälja den den klassiska definitionen av denna handling.
Att göra förfalskade kopior för att ge bort: Även om USA erkänner skydd för ”tillåten användning”, som kan tillåta att skyddat arbete delas på ett begränsat sätt som en tillåten intrång, går piratkopiering av programvara utöver ”tillåten användning”. En mindre tolkande motsvarighet till skälig användning är ”fair dealing”, erkänd av nationer som Australien, Nya Zeeland, Singapore, Kanada och Storbritannien. Dessa lagar försöker skydda slutanvändarens rättigheter och samhällets bästa, uppvägt av upphovsrättsinnehavarens rättigheter. Ett skyddat verk som delas med en granne kan anses vara skäligt bruk i vissa jurisdiktioner, men linjerna kan vara något vaga och varierande om exakt var skyddet slutar och piratkopieringen börjar. Generellt sett är allt som sträcker sig utöver personligt bruk vanligtvis förbjudet av EULA och kan leda till juridiska frågor.
Hårddiskladdning: En annan form av piratkopiering av programvara är att sälja ett datorsystem med olaglig programvara redan installerad. I allmänhet får köparen inte manualer, licensavtal eller ens CD-skivor eller disketter som innehåller originalprogrammet.
Internetdelning: Programvara som varken är freeware eller shareware kan inte lagligen spridas online. Många program är dock lätt tillgängliga via P2P-nätverk (peer-to-peer), via binära nyhetsgrupper eller i chattrum. Detta kallas warez och har ofta knäckts för att göra det användbart av alla utan restriktiva upphovsrättsskydd på plats.
Att hyra programvara: Även om bibliotek och utbildningsinstitutioner kan köpa speciella licenser för att hyra vissa typer av programvara, är det i allmänhet olagligt att hyra programvara och en form av piratkopiering av programvara.
Obegränsad klientåtkomst: Installera programvara på en server utan nätverkslicens och tillåta klienter att få åtkomst till den programvaran.
OEM/Unbundling: Att sälja OEM-mjukvara (tillverkare av originalutrustning) separat från hårdvaran den levereras med är en annan form av piratkopiering av programvara.
Använda personlig programvara för kommersiella ändamål: Många program är gratis för personligt bruk, men kräver en licens för kommersiellt bruk.
Använda shareware utöver testperioden utan att betala för det: Enligt de flesta licensavtal för shareware måste en användare antingen betala för shareware eller avinstallera den efter testperioden för att undvika piratkopiering av programvara.
Att manipulera upphovsrätten för all programvara, inklusive gratisprogram: Även gratisprogram kan vara föremål för piratkopiering, när upphovsrätten olagligt ändras eller programmet olagligt modifieras och sedan omdistribueras. Den omdistribuerade produkten kräver ingen originalprislapp för att kvalificera sig som piratkopierad programvara.
Förmodligen är den mest kontroversiella formen av piratkopiering av programvara relaterad till vad många människor anser vara enkel ”personlig användning” – att köpa ett program och sedan installera det på mer än en personlig maskin. Vissa mjukvarulicenser förbjuder detta, en begränsning som många konsumenter ser som företagens girighet, särskilt när det gäller ”icke-valfria” program som operativsystem. I många fall har detta anpassat annars laglydiga medborgare till hackare och crackers när de söker vägar kring de specifika säkerhetsbestämmelserna för upphovsrätt som de ser som orättvist restriktiva.