Postmodernism är namnet på den definierande konstnärliga rörelsen under andra hälften av 20-talet. Aspekter av postmodernism i konst och litteratur inkluderar surrealism, abstrakt expressionism och the Theatre of the Absurd. Postmodern fotografi kännetecknas av atypiska kompositioner av motiv som är okonventionella eller ibland helt frånvarande, vilket gör sympati med motivet svår eller omöjlig. Liksom andra postmoderna konstnärer hävdar förkämparna för postmodern fotografi att det är möjligt att ignorera ”reglerna” och ändå skapa konst.
Konstkritiker och teoretiker gav namnet ”modernism” till konsten, litteraturen och musiken som skapades under 19- och början av 20-talet. Modernismen kännetecknades av ett förkastande av tidigare konstnärliga riktningar, såsom romantiken och en tendens till realism. Postmodernismen tog detta vidare genom att ifrågasätta standarddefinitionerna av ”konst” själv. Modernism och postmodernism var båda kontroversiella inom konstvärlden, och även betydelsen av begreppen i sig är föremål för debatt. Den stora allmänheten blev under tiden ofta mystifierad av dessa verk; många tittare ifrågasatte om de ens var ”konst” överhuvudtaget, vilket vissa postmodernister såg som en validering av deras synsätt.
Det postmoderna måleriet kännetecknades ofta av ett abstrakt, eller icke-representativt, förhållningssätt; verk framstod ofta som slumpmässiga färger eller klotter utan en överordnad design eller mening. Postmodern fotografi har samma synsätt, men mediet erbjuder speciella utmaningar för postmodernisten. Kameran fångar en perfekt representation av vad som än befinner sig framför objektivet. Det betyder att bilderna måste vara noggrant utvalda för att förbli abstrakta. För mycket konstgjordhet strider dock mot det postmoderna konceptet.
Ordet ”banal” används ofta i relation till postmodern fotografi. Banal betyder ”vanlig” eller till och med ”tråkig”. Eftersom traditionell fotografering fokuserar på ämnen som är intressanta, ovanliga eller vackra, är valet av banalt motiv ett självklart för postmodern fotografi. Återigen är tanken att utmana betraktaren, oavsett om den är en konstkritiker, akademiker eller tillfällig förbipasserande. Konstnären ställer en fråga eller snarare tvingar betraktaren att fråga, om motivet är vanligt eller tråkigt, om bilden fortfarande är ett konstverk.
Fotografen William Eggleston har kallats en fulländad postmodernist. Eggleston arbetade med färgbilder i en tid då endast svartvit fotografi ansågs vara ”konst” av kritiker och museikuratorer. Medan vissa ifrågasatte hans val av ett format som sågs som vanligt eller fotgängare, gjorde dess slutliga acceptans färgfotografi till en giltig form för andra konstnärer att använda. Detta illustrerar hur postmodern konst, även om den ibland är kontroversiell eller förvirrande, har gynnat konstutövandet som helhet.