Passiva 3D-glasögon, även kända som polariserade 3D-glasögon, är glasögon som gör att tittare kan titta på film eller tv i 3D utan att aktivt ändra bilden som ses genom linserna när filmen fortskrider. Dessa typer av glasögon inkluderar både de pappersbågar med röda och blå plastlinser som brukade komma i barntidningar och de mer högteknologiska plast- och metallbågarna som liknar solglasögon. De röda och blå glasögonen är av engångstyp och har förblivit en nischform av 3D-teknik. De passiva 3D-glasögonen som följer med 3D-tv är återanvändbara och har linser som för det otränade ögat ser exakt likadana ut och inte har olika färger.
Aktiva 3D-glasögon har kretsar som samverkar med TV:n för att aktivt – därav namnet – ändra hur linserna visar synen på skärmen för bärarens ögon. Denna process fortsätter under hela filmen eller programmet, med instruktioner från TV:n till glasögonen som gör att linserna ändras i oupptäckbara steg. Passiva glasögon har det namnet eftersom det inte finns någon aktivitet i linserna eller bågarna. All aktivitet som gör det möjligt för bäraren att se 3D-effekterna finns i bärarens ögon och hjärna. Glasögonen gör ingenting.
Det finns ett antal fördelar med att använda passiva 3D-glasögon istället för aktiva 3D-glasögon har ett antal fördelar, inte minst av dessa är billigare kostnader och lägre vikt. Glasögonen kräver ingen ström eller rörliga delar, så kostnaden för att tillverka dem är betydligt lägre än för aktiva 3D-glasögon. De passiva glasögonen som kostar mycket är de som har de snyggare klockorna och visselpiporna, som clip-on linser eller speciell styling. Bristen på kretsar bidrar till glasögonens lätta natur, vilket gör det lättare att bära dem under en längre tid. Vissa märken av passiva glasögon ser också ut som vanliga glasögon istället för något ur en science fiction-film.
En av nackdelarna med dessa typer av glasögon är att de kan få en video att se lite fragmenterad ut, som om linjer löper över skärmen. I vilken utsträckning detta händer varierar från märke till märke, så konsumenterna måste testa varje modell när de köper ett par, snarare än att enbart gå efter pris och stil. En annan nackdel är att passiva 3D-glasögon kan försämra bildkvaliteten på grund av de optiska effekterna från linserna.