En optisk kabel är en optisk fiber som har belagts med ett segt lager av harts. Detta lager omges sedan av vad som kallas ett jacklager. Oftast är jackets lager av plast. Skikten runt den optiska fibern hjälper till att ge kabeln extra styrka. Samtidigt hindrar dessa lager inte fibern inuti från att behålla sina egenskaper.
Fibern i en optisk kabel är vanligtvis gjord av antingen glas eller plast. Fibern i sig är tunn och transparent, vilket gör att den kan sända ljus. En kabel kan ha tusentals av dessa fibrer inom sig, vilket gör kabeln kapabel att överföra en hel del information genom bandbreddskommunikation eller stora mängder elektricitet.
Optiska kablar kan köpas med en mängd olika mantlar och pansar. Den avsedda användningen för kabeln avgör vilken typ som ska väljas. Användningen kan sträcka sig från användning som kraftledningar, nedgrävning i skyttegravar, anslutning till telefonstolpar, användning i ledningar, installation av ubåtar och placering på asfalterade gator.
När den används inomhus är den mantlade fibern i den optiska kabeln vanligtvis innesluten och använder ett lätt plasthölje. Varje ände av kabeln avslutas vanligtvis med en optisk fiberkontakt, vilket gör det lättare att koppla in och ur. Om kabeln ska användas utomhus används vanligtvis en lösrörskonstruktion. Denna design består av halvstyva rör som gör det möjligt för utsidan av kabeln att sträckas utan att fibern töjs inuti. Detta håller fibern skyddad från spänningar och extrema temperaturförändringar.
Fibern i den optiska kabeln måste också skyddas från vatten. Detta beror på att vätet och hydroxyljonerna i vattnet kommer att diffundera in i fibern. Om detta inträffar minskar fiberns styrka. Kopparrör eller speciella vattenavvisande geléer används för att hålla vatten borta från fibern.