Mark-to-market-redovisning är en affärspraxis där värdet av tillgångar bedöms i termer av vad dessa tillgångar skulle innehålla om de såldes på den öppna marknaden, snarare än deras ”bokförda värde”. Tillgångar som värdepapper, terminskontrakt och lån kan alla värderas med användning av mark-to-market-redovisning, och denna taktik har både fördelar och nackdelar som bör övervägas noggrant. Som med annan redovisningspraxis, när någon börjar använda mark to market-redovisning, är han eller hon skyldig att göra det under resten av tiden, om inte särskilt tillstånd erhålls från en skattemyndighet. I vissa fall måste folk faktiskt använda denna redovisningspraxis.
Rötterna till mark-to-market-redovisning ligger i terminshandelsmarknaden, som startade på 1800-talet. Futures handlare köper och säljer kontrakt för saker som faktiskt inte har hänt ännu, som vårens skörd. Det ”bokförda värdet” på tillgången skulle vara det avtalsmässigt överenskomna priset vid tidpunkten för försäljningen. När tillgången marknadsförs skulle den dock värderas utifrån vad som skulle hända om den säljs omedelbart på den öppna marknaden.
Beroende på tillståndet på marknaden kan mark-to-market-redovisning skapa en situation där någon verkar ha mer pengar än han eller hon egentligen har, eller mindre. Detsamma gäller för företag som använder mark-to-market-redovisning. Fördelen med mark-to-market-redovisning är att människor kan redovisa en vinst eller förlust utan att faktiskt ådra sig vinsten eller förlusten, vilket kan användas för att minska en skattebörda eller för att marknadsföra ett företag för investerare.
Nackdelen med denna praxis är att den förutsätter att den aktuella marknaden återspeglar verkligt värde för en tillgång. Faktum är att detta kanske inte alltid är fallet. Ett företag kan köpa värdepapper till ett högt pris, till exempel, och hänga på dem under en låg period när de ser ut att sjunka i värde, bara för att sälja dem till ett högre pris även senare.
Under den ekonomiska krisen som inträffade 2008 antydde flera ekonomer att mark-to-market-redovisning spelade en stor roll. När banker tvingades skriva ner tillgångar som värdepapper och lån med säkerhet i hypotekslån, verkade deras ”värde” minska i investerarnas ögon, vilket skapade panik. Hade mark-to-market redovisningspraxis inte använts, ansåg vissa ekonomer att banker som fallerade kunde ha överlevt, eftersom de inte skulle ha tvingats att dramatiskt skriva ner sitt värde i kvartalsrapporter.