Undertecknat i Maastricht, Nederländerna, den 7 februari 1992, skapade Maastrichtfördraget Europeiska unionen, eller EU. Tidigare kallad fördraget om Europeiska unionen, eller TEU, trädde fördraget i kraft den 1 november 1993. För närvarande består det av 27 medlemsländer, eller nationer, ger EU förmåner för medborgare i medlemsländer, såsom enkel resa för arbete, utbildning eller rekreationsändamål. Dessutom skapades den gemensamma europeiska valutan, euron, i och med införandet av Maastrichtfördraget.
I och med genomförandet av Maastrichtfördraget delades Europeiska unionen (EU) upp i tre separata ”pelare”. Europeiska gemenskapens (EG) pelare existerade i en mer begränsad form eftersom Europeiska ekonomiska gemenskapen före undertecknandet av Maastrichtfördraget bytte namn för att bredda basen för den politik som den styrde. Den andra pelaren, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, eller GUSP, skapades i syfte att stärka Europeiska unionens säkerhet samt stärka internationell säkerhet, främja internationellt samarbete och stödja uppdraget i FN-stadgan. Den tredje pelaren, Rättsliga och inrikes frågor (RIF), ändrades genom Nice- och Amsterdamfördragen och består nu enbart av polissamarbete och rättsligt samarbete i straffrättsliga frågor. Den pelare som har störst auktoritet är Europeiska gemenskapens pelare, som har mer engagemang i EU:s ekonomiska angelägenheter jämfört med GUSP- eller RIF-pelarna.
Fördelarna efter genomförandet av Maastrichtfördraget inkluderar: tillhandahållande av ekonomiskt stöd till EU-medlemsstater som är mindre utvecklade och uppfyller vissa konvergenskriterier; gemensamma mål för medlemsstaterna att kontrollera och minska skulder, inflation och räntor; och främjandet av en närmare relation mellan medlemsländerna. Förutom den fria rörligheten för människor för arbete, utbildning och rekreation, är rörligheten av varor och tjänster inte heller begränsad.
Avtalet till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter måste undertecknas av medlemsländerna för att vara berättigad till medlemskap i EU. Medvetet undertecknande av avtalet om mänskliga rättigheter visar att medlemsländerna ser öga mot öga på de grundläggande artiklarna om mänskligt skydd.
Maastrichtfördraget har ratificerats och ändrats flera gånger sedan det antogs 1992. Danmark ratificerade fördraget 1993 med några undantag och Frankrike stödde initiativet snävt.