Europeiska unionen, eller EU, är ett samarbete mellan 27 europeiska länder för att bilda en ömsesidigt fördelaktig ekonomisk och politisk gemenskap. Sedan 1993 har EU arbetat för att öka ekonomierna och sprida framsteg för mänskliga rättigheter över hela världen. Målen för regionen inkluderar att förena Europa mot gemensamma mål och ge stöd till utvecklingsländer.
Efter andra världskriget var Europa ett splittrat område, delat av politiska och kulturella skillnader. Flera försök att främja ett regionalt styrande organ fick varierande framgång, inklusive Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska gemenskapen. På grund av de maktideologiska och politiska skillnaderna mellan Väst- och Östeuropa kunde en sann gemenskap inte bildas förrän efter det kalla krigets slut.
År 1992 undertecknades Maastrichtfördraget av medlemsländerna, vilket satte Europeiska unionen i kraft. I fördraget skisserades unionens tre pelare: Europeiska gemenskaperna, Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik samt rättsliga och inrikes frågor. Fördraget innehöll också bestämmelser för att tillåta många av nationerna i Östeuropa. År 2001 utökade Nicefördraget bestämmelserna för nya nationer ytterligare.
För att bli medlem i Europeiska unionen måste en nation uppfylla en serie standarder som kallas Köpenhamnskriterierna. Dessa beskriver geografiska och politiska nödvändigheter för medlemsländerna. Inkluderade standarder dikterar lagar om mänskliga rättigheter, demokrati, skyddslagar för minoriteter och en marknadsekonomi. Från och med 2008 är tre stater kandidater som genomgår granskning: Turkiet, Kroatien och Republiken Makedonien. Flera andra nationer identifieras som potentiella kandidater för framtida antagning, inklusive Albanien och Serbien.
En av Europeiska unionens största landvinningar är upprättandet av en inre marknadsekonomi. Mellan medlemsländerna är handeln i stort sett obegränsad. Medan nationer upprätthåller separata lagar om beskattning och handelsstandarder, samtycker EU-medlemmar till grundläggande handelslagar mellan sina länder. Nästan alla produkter som skapats av en nation är lagliga för handel i alla andra länder.
De flesta nationer som tillhör EU har antagit en gemensam valuta, som kallas euron. Euron övervakas av Europeiska centralbanken, i ett försök att främja alla ekonomier som införlivar användningen av valutan. Från och med 2008 använder 15 länder euron, gemensamt kallad euroområdet. Andra EU-medlemmar måste uppfylla specifika finansiella och ekonomiska standarder innan de får anta valutan. Slovenien var det första av länderna från expansionen 2004 som uppfyllde eurokriterierna.
Förutom att öka den ekonomiska stabiliteten fastställer Europeiska unionen medlemspolitiken i en mängd olika sociala och politiska frågor. Jordbruk, energipolitik, insatser mot terrorism, miljöfrågor och utbildning är några av de allvarliga områden som omfattas av olika EU-kommittéer. EU:s mål att skapa en grannskapsgemenskap av nationer är fortfarande i sin linda, men mätbara effekter är redan uppenbara på den ekonomiska och sociala arenan.