Interstate banking är där en bank baserad i en amerikansk stat bedriver verksamhet i en eller flera andra stater. Historiskt sett var mellanstatlig bankverksamhet extremt begränsad av lagstiftning. Dessa restriktioner har gradvis lättat över tiden.
Ursprungligen gjorde både statliga och federala lagar det praktiskt taget omöjligt för banker att verka i mer än en stat. På federal nivå härrörde detta från tvister om var Bank of the United States, som hanterade nationella statsfinanser, skulle vara belägen. På statlig nivå utformades lagar ofta för att skydda lokala banker från konkurrens från storbanker i större eller mer framstående stater. 1956 förstärkte den amerikanska kongressen reglerna med Bank Holding Company Act, som i praktiken förbjöd alla banker att ta över en bank i en annan stat.
Det första allvarliga samtalet om att lätta på restriktionerna kom i början av 1980-talet. Vid den här tiden fanns det 15,000 XNUMX banker i USA – fler än resten av världen tillsammans. Federala förslag om att tillåta banker att verka utanför sina hemstater föreslogs först under president Jimmy Carter, men förverkligades inte, trots att det utan tvekan passade in i den ekonomiska politiken för president Ronald Reagans efterföljande administration.
I stället kom de första stora förändringarna i mitten av 1980-talet på stat-för-stat-basis. Regeringarna i de sex delstaterna i New England kom överens om en ömsesidig uppmjukning, vilket innebär att alla New England-baserade banker kan verka i vilken delstat som helst i New England. Liknande regionala arrangemang nåddes av stater i sydöstra, mellanvästern och väster om landet.
Eftersom dessa regionala avtal ledde till expansion av banker, började enskilda stater tillåta banker att slå sig samman med andra banker var som helst i landet. I allmänhet kom detta till stånd genom nya statliga lagar som innehöll ett datum efter vilket sammanslagningarna blev lagliga. Detta datum kallades ofta en ”nationell utlösare.”
Så småningom hade mellanstatlig bankverksamhet blivit så vanlig att nationella politiker gick med på att ändra federal lag. Riegle-Neal Interstate Banking and Branching Efficiency Act från 1994 tillät banker att expandera över hela landet. Detta innebär att en bank kan ta över en annan bank i vilken stat som helst, oavsett tidigare delstatslagar. Lagen tillät också filialer mellan stater, där banker kan öppna filialer i vilken stat som helst. Banker kan dock inte bara etablera filialer på nationell basis, utan måste istället ta över en annan bank i varje stat där de vill ha filialer.