För många inledde Internets tillkomst förändringar som kom snabbare än ljusets hastighet. Vissa förändringar förväntades och möttes av snabba förberedelser; andra var inte det. En av dessa förändringar var internetskatter, uttag av monetära avgifter för kommersiella varor och tjänster som säljs på internet. Så småningom kom lokala, regionala och internationella lagar i de flesta länder ikapp näthandeln, och regler som styr uttag av internetskatter antogs.
Regeringar i de flesta länder har antagit bestämmelser om beskattning av digitala varor, som generellt definieras som varor och tjänster som köps på Internet. Reglerna som anges kan variera, men de sätter vanligtvis standarder för hur mycket ett företag kan förvänta sig att betala in i skattesystemet inom landet. De skapades för att skapa en acceptabel form av internetstyrning som inte påverkade företagsmarknaden genom att kontrollera försäljningen och produktionen av dessa varor.
Internetskatter tas vanligtvis in för de flesta onlineköp. I allmänhet är varor och tjänster som köps online föremål för en försäljningsskatt. De flesta lokala och regionala lagar har förutbestämda skattetabeller som beräknar hur mycket som debiteras baserat på det totala beloppet för köpet. Skattebeloppet som tas ut baseras vanligtvis på var köparen befinner sig.
Ett relativt brett begrepp, Internetskatt har flera lite olika betydelser i olika delar av världen. En fråga för att definiera indrivningsbara internetskatter är vad som anses vara skattepliktiga varor och tjänster. Vissa regeringar kanske vill debitera företag för tillgång till Internet, produktion av varor och en omsättningsskatt. När det gäller produktion av varor är internetskatter förbjudna i USA. Tvärtom tar de flesta europeiska länder ut skatter på produktion av varor och tjänster som säljs via internettransaktioner.
I huvudsak kan den amerikanska regeringen inte samla in skatter på användningen av Internet. Genom Internet Tax Nondiscrimination Act förlängdes moratoriet för att samla in internetskatter från företag för verksamheter som är specifika för internetanvändning, såsom e-post och bandbredd. Denna lag utesluter beskattning av nettointäkter från internetförsäljning. Ett annat undantag är att ta ut åtkomstskatter som betalas av konsumenter via Internetleverantörer (ISP).
Europeiska unionen (EU) har en mervärdesskatt (moms) för beskattning av digitala varor och tjänster. Företag i EU, som debiteras som en konsumtionsskatt, betalar en skatt baserad på förädlingsvärdet på en produkt. Dessutom beskattas kostnaden för inköp av material för att tillverka produkten separat enligt momssystemet.
Varje medlemsland i EU ansvarar för att fastställa momssatsen. Ett medlemsland får inte ta ut moms från ett främmande land som betalar moms i sitt respektive land. Dessutom gäller inte momssatsen för EU-företag som kan exportera till utlandet som inte är ett medlemsland.