Installationskonst iscensätter vanliga föremål eller skapade föremål inom en specifik plats för att skapa ett konstverk. Denna plats kan vara allt från ett rum och en vägg till en hel byggnad eller en park. Liksom mycket konst är installationskonsten öppen för tolkning och är ofta beroende av sitt sammanhang för mening. Den är utformad för att provocera fram känslor och reaktioner från sin publik. Sådana installationer är till sin natur tillfälliga och demonteras ofta när utställningen stänger.
Vissa gallerier, som Londons Serpentine Gallery 2005, betecknar alla samlingar av konst och skulpturer som exempel på installationskonst. För många konstnärer är installationskonst inte iscensättningen av själva konsten, utan iscensättningen av vanliga föremål för att göra ett konstverk. Detta är en viktig skillnad mellan samlingar som finns i konstgallerier och installationer där ett enda konstverk är anpassat till dess omgivning.
Idén med vilken samling som helst som en installation kommer från 1960-talet. Under detta decennium kallades ett fotografi som togs för att spela in och visa en samling konst för en ”installationsbild”. Idén om installationskonst växte fram ur minimalismrörelsen, som betonade utrymmet runt konsten. Ilya Kabakov skapade ett halvvägshus mellan installationsbilder och installationskonst genom att visa sina målningar i ett stycke installationskonst: ett fiktivt sovjetiskt museum.
Bitar av installationskonst kan ofta hittas på gallerier. De tenderar att ställas ut i ett specifikt rum eller plats i galleriet. Många gallerier, som Tate Modern, har rum permanent avsatta för denna typ av konst. Sådana konstverk behöver inte begränsas till bara det tillfälliga utställningsrummet eller installationsrummet. Installationer kan också installeras i parker, gårdar och tält för slumpmässiga utställningar eller planerade evenemang eller offentlig konst.
Det finns nästan ingen gräns för vilka typer av material som kan användas. Ann Hamilton använde sig av en mängd olika material inklusive döda fåglar, sot och snittblommor. Tracy Ermin skapade en installationskonst ur sitt stökiga sovrum. Martin Creed, å andra sidan, använde inget material för sitt konstverk från 2000 med titeln The Lights Go On and Off. Det här stycket innebar bokstavligen ett tomt rum med lamporna tända och sedan släckta.
Installationskonsten är till sin natur tillfällig. Endast ett fåtal installationer blir permanenta delar av en samling. Så är fallet på gallerier som Tate Modern, Tate Britain och Guggenheim i New York. Installationer gjorda för festivaler, stunts och på offentliga platser är ännu mindre hållbara och långvariga.