Utbildning har blivit en allt viktigare aspekt av en västerländsk patients sjukhusvistelse under de senaste decennierna, eftersom sjukvårdssystemet och sjukförsäkringsbolagen försöker öka patientens autonomi och förhindra onödiga återinläggningar på sjukhus. Slutenvårdsutbildningen börjar med en patients inläggning. Läkare, sjuksköterskor, laboratorieläkare, röntgentekniker och andra vårdgivare är alla utbildade i att presentera sig för patienten och förklara vilken medicinsk procedur de utför och varför. På västerländska sjukhus måste ämnen för slutenvårdsutbildning dokumenteras i patientens sjukhusdiagram enligt lagliga standarder för medicinsk och omvårdnad. Slutenvårdsundervisningen omfattar patient- och familjeinstruktion om patientens intagningsdiagnoser, mediciner, behandlingar, kost och rekommenderad aktivitetsnivå genom muntlig instruktion, filmer, broschyrer och individualiserade informationsutskrifter.
Den intagande läkaren initierar vanligtvis muntligt en grundläggande introduktion till patientens misstänkta diagnos eller diagnoser. Slutenvårdsutbildningen fortsätter med att vårdpersonal förklarar medicinska termer som används av läkaren och täcker samma information i termer som står i proportion till en bedömning av patientens utbildningsbakgrund. För specifika sjukdomstillstånd som kommer att kräva betydande egenvård i hemmet efter utskrivning – diabetes mellitus, stomioperationer och kranskärlssjukdom – remisser görs till specialiserade sjuksköterskeutbildare. Dessa instruktörer upprepar de slutenvårdsinstruktioner som hittills givits och ger specialiserad undervisning om egenvård efter utskrivning. Sessioner med sjuksköterskor innehåller vanligtvis möjligheter att öva på nya egenvårdsfärdigheter, som att injicera insulin eller byta stomipåse.
Slutenvårdsundervisningen innebär också undervisning om specialkost. Denna instruktion kan innebära remisser till instruktionsnutritionister som besöker patienten för att fastställa hans eller hennes nuvarande diet, den föreskrivna kosten och hur man överbryggar klyftan mellan de två. Instruktion från nutritionister är särskilt användbar för patienter som diagnostiserats med kranskärlssjukdom eller diabetes mellitus. Dessa vårdpersonal tillhandahåller ofta provmenyer, recept eller till och med kokböcker till patienter. Under patientens vistelse kan andra vårdpersonal förstärka kostrestriktioner eller instruktioner när de tillhandahåller patientens nästa måltidsbricka.
Sjukgymnaster kan också vara involverade i slutenvårdsutbildning, beroende på patientens diagnoser, fysiska begränsningar och eventuella föreskrivna övningar för återhämtning. Erforderliga övningar som ska fortsätta efter utskrivning övas som en del av patientens slutenvårdsutbildning. Sjukgymnaster kan också ge skriftliga instruktioner för nödvändiga övningar samt den föreskrivna frekvensen med vilken de ska utföras.
Slutenvårdsutbildningen innebär också frekvent genomgång av patientens förväntade utskrivningsmediciner, deras syften, instruktioner för administrering och åtföljande biverkningar. Många sjukhus har nu datoriserade system som skriver ut läkemedelsinformation och instruktioner för varje enskilt utskrivningsläkemedel. I USA måste patienterna skriva under för att bekräfta mottagandet av informationen om sin slutenvårdsutbildning och utskrivningsinstruktioner innan de lämnar anläggningen.