Genèvekonventionen hänvisar till flera fördrag som det internationella samfundet kommit överens om om rättvis behandling av krigsfångar, civila i ett krigsdrabbat land och behandlingen av skadade under krigstid. Den första internationella konferensen i Genève ägde rum 1863 och var ett svar på grundandet av Internationella Röda Korset. Det inspirerades till en början till en början av Henri Dunants skrivna arbete och hans humanitära insatser under slaget vid Solferino i Italien.
Dunant såg det fruktansvärda antalet sårade under och efter striden och organiserade många av stadens civila för att hjälpa soldaterna medicinskt. Han föreskrev vidare att hjälp skulle ges till de sårade utan hänsyn till vilken ”sida” de hade kämpat på. Dunants skriftliga beskrivning av hans insatser i Solferino inspirerade bildandet av Röda Korset, och en av de första av Genèvekonventionen.
Sedan det första mötet har ytterligare möten resulterat i fyra fördrag som utgör Genèvekonventionen och tre protokoll. Alla länder har inte undertecknat Genèvekonventionens fördrag, och uppenbarligen bryter vissa länder flagrant mot fördragen i tider av krig. Vissa länder undertecknar Genèvekonventionen med reservationer eller förklaringar, men de flesta länder undertecknar fördragen utan tvekan.
Principerna för Genèvekonventionen är följande:
Människor som deltar i ett krig är minimalt skyldiga att erbjuda medicinsk hjälp till skadade soldater från endera parten i ett krig eller konflikt,
Personer som har kapitulerat får inte skadas ytterligare av annan sida och måste behandlas humant.
De som inte är aktivt engagerade i strid kan inte mördas, våldtas, torteras eller stympas.
Alla fällande domar mot en person som anklagas för brott ska ske inför domstol.
När det är möjligt bör vapenstillestånd eller vapenvila utropas för att samla de döda och sårade, särskilt efter en strid eller förlovning.
En person från den motsatta sidan bör föra ett register över en skadad soldats död för att vidarebefordras till det land som han/hon kämpade för.
Inrättningar för medicinsk behandling av soldater bör aldrig angripas. Genèvekonventionens grundläggande principer sträcker sig också särskilt till att behandla skadade soldater till sjöss. Vidare måste sjukhusen vara märkta med ett rött kors och vara synliga så att de inte kommer att attackeras. Fler detaljer finns, men i första hand finns dessa fördrag så att tillfångatagna eller sårade soldater kan behandlas humant och utan fördomar.
De som undertecknar fördragen i Genèvekonventionen och bryter mot dem gör sig skyldiga till krigsförbrytelser och kan ställas inför rätta i enlighet med detta. Sådana rättegångar äger rum i en världsdomstol, som Slobodan Miloševićs. Dessa rättegångar är normalt så offentliga som möjligt för att säkerställa att det råder opartiskhet i bedömningen. Att bli dömd för grova krigsförbrytelser tenderar att resultera i avrättning.