Ett Wiggers-diagram är ett medicinskt diagram som sammanfattar flera aspekter av kardiovaskulär hälsa på ett diagram. Blodtryck, ventrikulär volym, arteriellt blodflöde och ett elektrokardiogram plottas samtidigt mot tiden på detta diagram. Genom att kombinera mätningarna på ett ställe gör Wiggers-diagrammet det möjligt för läkare att granska hälsan för hela hjärtcykeln.
Wiggers-diagrammet är uppkallat efter Carl J. Wiggers, en kardiolog som tillbringade sin karriär inom forskning och undervisning. Förutom att vara direktör för fysiologi vid Western Reserve University i Cleveland, Ohio från 1917 till 1953, innehade Dr. Wiggers flera ledande befattningar i American Physiological Society, inklusive ordförande för föreningen 1949 och 1950. Han skrev också flera läroböcker om cirkulationsfysiologi och det kardiovaskulära systemet.
Den främsta fördelen med Wiggers-diagrammet är att det visar flera aspekter av hjärtcykeln tillsammans över tid så att läkare kan säkerställa att hjärtat slår ordentligt. I ett friskt hjärta styr elektriska impulser från nervsystemet de fyra kamrarna. Cykeln börjar när blod strömmar in i båda hjärtats förmak. När de atrioventrikulära klaffarna öppnas flyter blod från förmaken in i kamrarna, med hjälp av en lätt sammandragning av förmaken. När båda ventriklarna är fulla med blod stänger de atrioventrikulära klaffarna och ventriklarna drar ihop sig, vilket tvingar blod ut genom de semilunarklaffarna till lungartären och aorta innan cykeln upprepas.
Faserna i hjärtcykeln är lätta att följa på ett Wiggers-diagram. Elektrokardiogrammet visar de elektriska impulser som styr cykeln. Det systoliska och diastoliska blodtrycket, ventrikulär volym och arteriella flödesmätningar visar alla blodflödets rörelse genom hjärtat. Genom att se alla dessa på ett ställe, kartlagt mot tiden, kan läkare se sambanden mellan stadierna i den kardiovaskulära cykeln och diagnostisera tillstånd som kan finnas när komponenter i hjärtcykeln inte fungerar smidigt.
Till exempel är en möjlig hjärtsjukdom förmaksflimmer, en snabb pågående spasm i musklerna som drar ihop förmaket. Blodflödet från atrierna till ventriklarna är i första hand ett passivt resultat av tryck med förmakssammandragningar som ger en lätt förstärkning som ökar under ansträngning. En patient som lider av förmaksflimmer kan uppleva andnöd och försämrad muskelprestanda samt lida av de ökade riskerna för stroke. Tips om förmaksflimmer skulle dock dyka upp på Wiggers-diagrammet i form av förändringar i elektrokardiogramaktiviteten, en minskning av ventrikulär volym och förändringar i diastoliskt blodtryck när blodet rör sig genom de atrioventrikulära klaffarna. Medicin kan sedan ordineras för att minimera riskerna med tillståndet.