Solstånd är korta perioder under loppet av kalenderåret då jordens ekvator är på störst avstånd från solen. Detta fenomen skapas när planetens axel är kaklad direkt mot eller bort från solen, vilket gör att exponeringen av planetens ekvator är längre bort från solens strålar. Tiden för solståndet har också en direkt inverkan på mängden dagsljus som upplevs i olika delar av världen precis före, under och efter händelsen.
Namnet för denna period när ekvatorn är längst bort från solen har sina rötter i två latinska ord eller termer. Sol är latin för solen, medan syster förstås översättas som att stå still. Således är ett solstånd en tid då det verkar som att solen står stilla snarare än att röra sig runt jorden. Det faktiska ordet går tillbaka till en tid i mänsklighetens historia då jorden ansågs vara universums centrum.
I många kulturer markerar solståndet mitten av en viss säsong. Människor runt om i världen brukar vara bekanta med sommar- och vintersolståndet. Vad som kanske är mindre känt är att många av de viktiga högtiderna som är viktiga för många olika trosriktningar och kulturer äger rum i nära anslutning till dessa två perioder. Helgdagar som Saturnalia, Hanukkah, jul och Kwanzaa inträffar nära vintersolståndet. Midsommar, Johannesafton och den heliga dagen i Litha i Wicca är alla förknippade med sommarsolståndet.
Förutom de två tillfällen då jordens axel lutar ekvatorn bort från solen, räknar vissa människor också förekomsten av säsongsdagjämningar som en tid för solståndet. Firandet av påsk och påsk inträffar runt vårdagjämningen, medan den judiska högtiden Sukkot ligger nära höstdagjämningen.