Ett Esmarch-bandage är ett bandage som är utformat för att fungera som en turniquet för att begränsa blodflödet till en lem för att begränsa blodförlusten. Den ursprungliga versionen av detta bandage utvecklades av den tyske läkaren Friedrich von Esmarch i slutet av 1800-talet för användning inom slagfältsmedicin. Sedan dess har utformningen av bandaget förändrats avsevärt, liksom dess användningsområden. Medicinska försörjningsföretag kan ha Esmarch-bandage i sina kataloger, vanligtvis i en mängd olika storlekar.
Den ursprungliga versionen av Esmarch-bandaget var en triangulär remsa av tufft material som linne. Bandaget designades för att vara stort så att det kunde användas på ett antal olika sätt, vilket gör att människor kan bära ett bandage för att möta många behov. På slagfältet kan detta vara oerhört viktigt, eftersom läkare behövde resa lätt för att ge service till så många soldater som möjligt.
På fältet designades Esmarch-bandaget för att ge ett konsekvent tryck för att förhindra blodförlust så att en patient kunde evakueras till ett sjukhus för behandling. Bandaget kan också användas vid operation för att rensa blod från en lem för att göra operationsfältet lättare att visualisera. Vanligtvis skulle lemmen vara förhöjd för att uppmuntra blodet att rinna ut innan du applicerar tourniqueten. Esmarch hänvisade till sin uppfinning som ”Esmarchs bandage för kirurgisk hemostas”, och det blev snabbt känt som ett Esmarch-bandage.
Efter införandet av detta bandage började läkarna inse att det kunde leda till nervskador om det inte applicerades på rätt sätt. Flera varianter av designen utvecklades inklusive mer elastiska bandage. Idag kan Esmarch-bandaget ta sig en rad olika former, allt från ett gummirör till en elastisk remsa. Dessa designs har utvecklats för att minska riskerna med att applicera ett Esmarch-bandage och för att göra bandaget lättare att använda.
Även om Esmarch-bandaget kan användas som en kirurgisk tourniquet, föredrar de flesta operationssalar mer sofistikerade bandagesystem som är utformade för att minska risken för skada på patienten. Dessa inkluderar lemskydd för att minimera klämning och dragning av hud och nerver, tillsammans med bandage som exakt kan blåsas upp till en önskad nivå av tryck för att kontrollera blodflödet till operationsområdet. Ett flertal kontrollerade studier har genomförts för att fastställa det bästa sättet att använda tourniquets i kirurgi, balansera behovet av ett rent operationsområde med önskan att undvika att skada patienter eller skapa situationer som kan hindra läkning.