En zeitgeber är en extern signal som påverkar den interna klockans funktioner i en organism. Det klassiska exemplet på en zeitgeber är ljus, vilket får vissa organismer att vakna, medan andra går och lägger sig. Ett avbrott i sådana signaler kan förvirra en organism, vilket potentiellt kan orsaka hälsoproblem och funktionssvårigheter, vilket visats i många studier.
Termen myntades 1954 av Jürgen Aschoff, en tysk biolog som studerade dygnsrytmer. På tyska betyder ”zeitgeber” ”tidsgivare”, så på sätt och vis kan du betrakta en zeitgeber som en naturlig väckarklocka, som utlöser någon form av förändring i en organisms inre klocka, som en signal att vakna, äta, eller delta i olika aktiviteter.
Ljus är en så kraftfull zeitgeber att många studier har utförts på ljusets inverkan på olika organismers liv. Brist på ljus har helt klart en inverkan på hälsan, liksom ett överskott av ljus, och många människor kämpar när de reser över tidszoner eftersom de får externa signaler för att vakna eller somna vid tidpunkter som känns konstiga för kroppen.
Andra naturliga och onaturliga fenomen kan fungera som zeitgebers. Många sociala interaktioner, till exempel, kan ge ledtrådar till den interna klockan, liksom att äta, dricka, använda olika mediciner och ta droger. I vissa fall lär sig kroppen att reagera på särskilda händelser, efter mönster som etablerats i det förflutna, och i andra fall kan kroppen luras att reagera, vilket ibland görs med receptbelagda mediciner.
I många fall är en zeitgeber en naturligt förekommande signal, och den är en del av en komplex serie av signaler som används för att etablera naturliga rytmer för en organism. Till exempel, människor som lever med kycklingar använder ofta tuppar som en pekpinne för att gå upp, naturligt stiger tidigare eller senare på dagen under hela året eftersom tuppar galer vid olika tidpunkter, beroende på när soluppgången är. Tuppar galar faktiskt före soluppgången, vanligtvis, vilket kan komma som en överraskning för vissa människor, och fåglarna har en kuslig förmåga att känna igen tidpunkten för soluppgången, och tenderar att vara mycket pålitliga klockor.
Eftersom den interna klockan förlitar sig på zeitgebers för att ställa in sig själv, kan bristen på sådana signaler vara mycket desorienterande, vilket förklarar varför människor har svårt att sova på konstiga platser, eller upplever en störning av aptiten eller personlighet när de reser. Många sådana signaler är så subtila att folk inte inser hur inflytelserika de är förrän de är borta.