En vädermätare är en laboratorieanordning som använder kraftfulla ljuskällor och vatten för att simulera långvarig exponering utomhus. Ultraviolett (UV) ljus, en våglängd av ljus från solen som inte är synlig för det mänskliga ögat, kan orsaka långvariga skador på färger, plast och betongyta. Vatten, inklusive regnvatten och saltvatten från havet, kan angripa ytskikt och försämra dem. Vädermätaren kan skapa ultravioletta, inomhus- eller andra ljusfrekvenser för att testa produkter under kontrollerade förhållanden, och inkludera vattenspray för att lägga till ytterligare miljöeffekter.
Testmaterial formas till paneler som kan placeras inuti vädermätaren. En referens eller standard används ofta, vilket kan vara ett obelagt prov eller en plast utan ultraviolettskyddande tillsatser. Detta gör det möjligt att jämföra olika beläggningar eller behandlingar med referensen efter långa simulerade exponeringar, och ökande testtider kan simulera år av exponering utomhus.
En högintensiv glödlampa ger ljus, med flera typer tillgängliga för att simulera olika ljuskällor. Kolbågelampor kan simulera solljus och xenon kan användas för ljusfrekvenser inomhus och utomhus. Metallhalogenlampor har ersatt kolbågevädermätare sedan slutet av 20-talet, eftersom kolbågelampor kräver regelbundet underhåll för att byta ut kolelektroderna i glödlampan som ofta slits.
En annan effekt av förlängd ljusexponering är en förlust av färg i ett material, känt som färgäkthet. Färgade pigment innehåller organiska molekyler som kan angripas av solljus eller artificiellt ljus från en vädermätare. Forskare kan testa stabiliteten hos olika färger och tillsatser som används för att skydda dem, under kontrollerade laboratorieförhållanden. Att upprätthålla färgstabilitet är viktigt eftersom en färg eller beläggning används för att skydda metall, trä eller betong under; skador på färgen kan resultera i eventuell skada på det underliggande materialet.
Takmaterial kan även testas i vädermätare, både för ljusstabilitet och skydd mot termisk stöt. När ett hett tak utsätts för en regnstorm kommer takspån eller beläggning att svalna snabbt och normalt krympa eller bli mindre när de svalnar. Denna plötsliga temperaturförändring kallas termisk chock och kan försvaga takbeläggningarna. Ett laboratorietest kan simulera denna effekt för att kontrollera olika takbeläggningar för termisk stabilitet och motståndskraft mot varierande väderförhållanden.
Saltvattenexponering kan vara mycket skadlig för byggnads- och fordonsbeläggningar, och nya beläggningar måste testas för hållbarhet. Många väderometrar kan simulera havssaltspray för att testa beläggningar för marina applikationer eller färger som används på byggnader nära vattnet. Forskning har visat att effekterna av solljus ofta förvärras av exponering för regn eller saltvatten, vilket gör pågående tester kritiska för dessa applikationer.
Vädermätare kan också användas för tyger, belagt stål och plast som används i möbler och leksaker. Många hotell, företag och hem använder möbler, leksaker och idrottsutrustning utomhus eller placerar dem permanent utomhus. Laboratorieexponering kan snabbt testa dessa produkter för hållbarhet och färgbeständighet i varierande väderförhållanden, utan att behöva lämna produkter utomhus under långa perioder.