En turbary är en torvmosse från vilken människor kan skära torv för att använda som bränsle. I förlängningen kan torv avskuren från mossen också betecknas som turbar. I länder där människor har begränsad tillgång till bränslen, kanske framför allt Irland, kan medborgarna garanteras en vanlig turbar eller rätt till turbar, vilket betyder att de har rätt att klippa torv. Skyddet av denna rättighet var historiskt kritiskt viktigt, även om förändringar i sättet att skörda torv har lett till miljöproblem bland människor som vill skydda torvmossar.
Detta ord kommer från ett latinskt ord för ”torv”. Efter att ha skördats och fått torka kan torven användas som bränsle för matlagning, uppvärmning och andra uppgifter. I områden där virke var ont om och bränslen som dynga var otillgängliga, var torv ofta en primär bränslekälla för invånarna. Rätten att klippa torv var alltså mycket viktig eftersom människor annars kunde uppleva svårigheter.
I vissa regioner hölls en torvmosse gemensam av medlemmar i samhället och alla hade rätt till turbar. I andra fall kan en mosse ligga på privat mark men personer fick rätt att hugga i den till följd av ett servitut. Sådana servitut var ofta resultatet av påståenden om att eftersom människor var vana vid att öppet skörda torv, borde de få fortsätta med det. Vissa markägare skulle också hyra ut rätten till turbar till människor som är villiga att betala för att skära privilegier.
Det tar lång tid för torv att byggas upp. När mossar skördades för hand var bruket att använda torv som bränsle vanligtvis hållbart eftersom mossen kunde fyllas på med tiden. Men torvskörd sker idag ofta mekaniskt och det har skapat två problem. Den första är att torv skördas i stora volymer och myrar inte kan hänga med, och många myrar håller på att torka ut och skadas. Den andra frågan är skador orsakade av maskiner som passerar över myren, vilket leder till sammanpressning och skada på inhemska växter.
Användningen av traktorer och annan tung utrustning för skärning har väckt oro för rätten till turbar. Miljöaktivister är oroade över den totala nedgången i torvmossar medan medlemmar i samhällen hävdar att torvklippning är både nödvändigt och en del av deras arv. Flera regeringar i länder där torvklippning är vanligt har försökt balansera behoven hos båda grupperna.