Kartor över relativt små områden på jorden som en stat eller en provins visar exakt platser, avstånd och riktningar. För större delar av jorden som ett halvklot, eller för hela jorden, kan en karta inte visa alla avstånd och riktningar exakt eftersom jorden är rund, medan kartor är platta. Beroende på avsedd användning av kartan har olika kartläggningstekniker uppfunnits för att visa vissa aspekter såsom avstånd realistiskt på bekostnad av andra aspekter såsom riktning eller den relativa storleken av landmassor och vattenförekomster. En Mercator-karta är en teknik där kompassriktningar visas som raka linjer. Det hjälpte sjömän att kartlägga rutter till avlägsna platser och blev standarden för världsnavigering.
En cylinder kan skäras och smidigt rullas ut till den plana ytan på en karta. På grund av denna egenskap har olika jordklot-till-cylinder-kartläggningar uppfunnits av människor under de senaste århundradena. I en enkel kartläggningsmetod lindar man ett genomskinligt pappersark till en cylinder runt ekvatorn på en jordklot. Sedan medan man håller jordens nordpol pekande rakt upp, kan man se alla punkter på jordklotet horisontellt och markera dem på papperet.
I denna kartläggning representeras longituder som vertikala linjer på samma avstånd och latituder som horisontella linjer. Öst-västliga avstånd är exakta vid ekvatorn, men expanderar överallt annars. Till exempel ser Grönland enormt brett ut. Faktum är att nord- och sydpolen är utsträckta längs med kartans längd även om de egentligen bara är punkter. Detta gäller för alla cylindriska avbildningar där cylindern ansluter till jordklotets ekvator.
I den ovan beskrivna kartläggningen är nord-sydlig avstånd korrekt representerade. Eftersom öst-västliga avstånd varierar från ekvatorn till polerna medan nord-sydliga avstånd inte gör det, orsakar en sådan karta svårigheter när man reser till avlägsna platser eftersom rutten man bör ta inte alltid visas som en rak linje. År 1569 uppfann den flamländska geografen och kartografen Gerardus Mercator Mercator-kartan där rutter för en given kompassriktning visas som raka linjer. Mercator-kartan ansågs vara en betydelsefull uppfinning eftersom den kom i en tid då sjöfart och nautisk navigering fick allt större betydelse.
Mercator sträckte ut nord-sydlig sträcka för att matcha den öst-västliga sträckan på vilken latitud som helst. Detta gjorde att avstånden, och därmed skalan, var identiska i alla riktningar runt vilken punkt som helst. Ändå såg områden bort från ekvatorn, som Grönland, enorma ut eftersom de var enormt breda och enormt höga. Trots detta var Mercators metod för kartläggning mycket användbar för sjömän.
En Mercator-karta är användbar för att avbilda regionerna från ekvatorn till området kring de arktiska och antarktiska cirklarna. Utöver det är distorsionen i avstånd och ytor extremt stor. Nuförtiden kan flygplan följa de kortaste vägarna över hela världen; sådana rutter använder dock inte konstanta kompassriktningar, utan ständigt krökta rutter som kallas ”stora cirklar”. Ändå är en Mercator-karta väldigt populär för att visa områden och länder nära ekvatorn. Mercator-kartor används ofta av etablerade kartprogram online eftersom beräkningarna för att zooma in och ut kan göras snabbt.