En GSM-telefon är en typ av mobiltelefon som använder det globala systemet för mobil kommunikation för att skicka och ta emot telefonsamtal. Detta är en av de två huvudstandarderna för mobil kommunikation i världen, och den andra är Code Division Multiple Access (CDMA). Generellt sett är en GSM-telefon sannolikt ett bra val för någon som reser mycket utanför USA, byter operatör ofta, bor på landsbygden eller behöver överföra mycket datatung information.
Fördelar och nackdelar
En av fördelarna med en GSM-telefon är den lätthet med vilken användare kan byta operatör eller telefon. Detta beror på telefonens SIM-kort (Subscriber Identification Module), som är ett löstagbart smartkort som innehåller användarens kontakter, kalenderinformation och personlig identifieringsinformation. En användare kan flytta den mellan mobiltelefoner och fortfarande ta emot röstsamtal till samma nummer, och det hindrar användare från att behöva ange personlig information igen varje gång de köper en ny telefon. Dessutom, om en person byter mobiltjänst kan han eller hon lägga det nya SIM-kortet i en gammal telefon.
GSM-telefoner tenderar också att ha tydligare signaler när de ringer inomhus och kan använda mobilrepeater, som förstärker och sänder samtal igen för bättre signalstyrka. De använder också mindre ström och kan därför användas längre innan de behöver laddas. Nackdelar inkluderar en tendens för GSM-signaler att störa vissa elektroniska enheter, såsom radioapparater och högtalare, även om detta vanligtvis bara händer med 2G-telefoner. Dessutom använder många av operatörerna i USA CDMA, så det är ofta svårt att använda en GSM-telefon i USA.
GSM vs. CDMA
GSM och CDMA skiljer sig främst när det gäller var de används, vilken typ av smartkort de innehåller och roaming. I pre-4G-telefoner finns det också skillnader när det gäller dataöverföringshastigheter. GSM används på de flesta platser i världen, förutom i Nordamerika och vissa delar av Asien, där CDMA är vanligare. Även om båda innehåller ett Universal Integrated Circuit Card (UICC), använder GSM-telefoner ett SIM-kort, medan CDMA-telefoner har ett CDMA2000 Subscriber Identity Module (CSIM)-kort. Även om det finns vissa UICC-kort som är designade för att fungera med både GSM- och CDMA-telefoner, är SIM-kort och CSIM-kort inte utbytbara.
Båda fungerar ganska bra i stadsområden, men GSM tenderar att vara bättre för både inhemsk och internationell roaming, eftersom GSM-operatörer är vanligare över hela världen, och kontrakt med andra operatörer för att låta användare använda sitt nätverk när de är i området. I 3G-telefoner kan GSM också ha snabbare dataöverföringshastigheter, även om detta inte är ett problem med 4G-telefoner, eftersom både det och CDMA fungerar med de viktigaste 4G-standarderna.
Tekniska detaljer
GSM-telefoner använder en teknik som kallas Time Division Multiple Access (TDMA) för att överföra samtal. Detta delar upp överföringstiden på en enda kommunikationskanal i segment som kallas ramar, som var och en sedan delas upp i åtta tidsluckor. Dessa tidluckor tilldelas olika användare vars telefoner sänder under sin bestämda tidslucka i snabb följd, många gånger varje sekund. Detta tillåter flera personer att använda samma kanal samtidigt, även om det har nackdelen med lägre total bandbredd tillgänglig per kommunikationskanal på grund av de tekniska utmaningarna med att hålla telefonerna som delar kanalen korrekt synkroniserade.