Den gråtande granen, även allmänt känd som Brewer-granen, är ett barrträd som är hemma i ett litet område i nordvästra USA. Den kännetecknas av sina grenar, som hänger vertikalt, vilket skapar en ”gråtande” effekt. Gråtgranen är ett ganska tåligt träd som kan växa på höga höjder och under svåra väderförhållanden. Medan träet på detta träd i allmänhet anses vara av lite kommersiellt värde, värderas själva trädet av många för sina dekorativa egenskaper.
Forskare klassar den gråtande granen som en endemisk art. Det betyder att det bara förekommer naturligt i en enda begränsad region. Den inhemska regionen för den gråtande granen är begränsad till ett litet område i nordvästra Kalifornien och sydvästra Oregon. Trots det faktum att trädet bara är inhemskt i denna region, har det dock framgångsrikt introducerats i andra delar av världen, särskilt i Europa.
Liksom många barrträd består den gråtande granen av en ganska smal, brungrå centralstam och grenar som pryds av grönt, nålliknande bladverk och vissa tider på året fjällande bruna kottar. Det unika arrangemanget av trädets grenar skiljer det från sina släktingar. Istället för att skjuta ut horisontellt från trädets stam, sjunker dess grenar ner på ett vertikalt sätt, en egenskap som tyder på att ”gråta” och som är ansvarig för artens namn. Mogna exemplar kan nå höjder på mer än 130 fot (ungefär 40 meter).
I allmänhet är den gråtande granen ett ganska motståndskraftigt träd, ett faktum som kanske inte är förvånande när man tar hänsyn till dess naturliga livsmiljö. Den bebor främst bergssluttningar och kan frodas på höjder av 2,000 7,000 till 610 2,134 fot (ungefär XNUMX till XNUMX XNUMX meter). Trädet tål torr jord under sommaren och dess nedåthängande grenar hindrar snö från att byggas upp på det och utöva påfrestningar på dess ram under vintern.
Även om arrangemanget och överflöd av en gråtande grans grenar kan ge trädet ett visuellt intresse, tenderar de också att orsaka att dess ved försämras av många kvisthål. Följaktligen är trädet i allmänhet inte eftertraktat som en källa för virke, särskilt timmer som ska användas för dekorativa ändamål. Ändå dras många naturentusiaster till trädets ovanliga utseende. Som ett resultat är det ett uppskattat dekorativt inslag i många trädgårdar över hela USA såväl som delar av norra och västra Europa.